En spårvägares vedermödor

Bloggen flyttad!Vedermödor

Posted by Ola Sandberg Sun, July 04, 2010 19:07:37

Förhoppningsvis kommer JobbLoggen, -En spårvägares vedermödor, att flytta till samma adress som den hade förut, dvs. jobblogg.olasand.se, medan den här bloggen med äldre inlägg återfinns här, på adressen jobblogg1.olasand.se.

Den nya bloggen finns också på adressen www.olasand.se/WP/

Fortsatt trevlig läsning!

/Ola

SommartiderVedermödor

Posted by Ola Sandberg Mon, June 21, 2010 09:41:12

Hoppsan! Har visst inte bloggat på ett tag. Skyller på att jag är van att skriva efter jobbet. Det fungerade när jag körde buss och ofta slutade tidigt på förmiddagen, men nu när jag kör vagn och jobbar sent blir det ofta ont om tid för bloggande. Testar därför på att skriva innan jobbet idag!

Igår var första dagen med sommartidtabell, eller B-tidtabell som det heter på spårvägiska. Nytt för i år är att linje 2, 8 och 13 kör som vanligt hela sommaren, dvs de brukar inte köra som vanligt på sommaren annars men i år kör de, eller...äsch.

Själv fick jag igår köra runt med ett tydligt sommartabelltecken, nämligen linje 9, som på sommaren går hela vägen ut till Saltholmen istället för att vända vid Kungssten. Faktum är att jag igår satt och körde linje 9 i 8.51 timmar, bara linje 9 hela dan...

I vagnarnas körkort* kunde jag se att mina vagnar före och efter att jag kört dem hade och skulle gå som både linje 1, 4, 7 och 11, men som tur är gillar jag linje 9 så jag blev inte (mer) galen.

Sista gången jag var ute i Saltholmen hade jag anslutning med inkommande skärgårdsbåt. Plötsligt insåg jag varför vissa mer erfarna kollegor skakar på huvudet åt en när man säger att man gillar att köra ut till Saltholmen. Det får helt enkelt plats väldigt mycket folk på en skärgårdsbåt, och barnvagnar, och picnickorgar, och motorsågar... Det blir med andra ord väldigt trångt inne i vagnen när alla dessa skall ombord. (Bl.a. därför jag inte upptäckte mannen med motorsåg och bensindunk förrän han gick av. Inte lämpligt att åka spårvagn med!).

Detta var dessutom endast en försmak av hur det kommer att bli senare i sommar. Igår var det en mulen söndag innan semestern och dessutom under ettt pågående fotbolls-VM... Skall bli intressant att se hur detta går till i sommar.

Förövrigt fick jag igår köra en M32:a vars luftkonditionering verkade fungera som den skulle! Både hos mig och hos passagerarna! Det tog i och för sig ett tag innan jag fick igång den. Fick testa mig fram med diverse vred och knapptryckningar. Tycker inte någon M32:a reagerar på samma sätt när man börjar greja med ventilationsinställningarna. Det enda de har gemensamt är den totala frånvaron av en "auto"-knapp som är väldigt vanlig på liknande anläggningar i bussar och bilar.

Helt säker på att den verkligen fungerade är jag inte heller eftersom det ju inte var jättesoligt ute igår. Ännu en sak som skall bli intressant att iakta i sommar...

*Ordet körkort har två betydelser inom spårvägiskan. På busspårvägiska är körkort den där lilla rosa plastbrickan med bild på brickans innehavare samt text som förkunnar att denne ägare är behörig att framföra motorfordon, förhoppningsvis märkt med ett D ifall det gäller buss. På spårvagnspårvägiska är körkort dock något helt annat. Nämligen ett häfte med vagnens egen titabell som talar om när den skall vara vart och med vilket linjenummer. På busspårvägiska kallas samma sak för omloppspärm. (Om någon undrar så har jag just läst "Och en grej till", sjätte delen av tre i serien Liftarens Guide till galaxen).

GöteborgsvarvskörningVedermödor

Posted by Ola Sandberg Sun, May 23, 2010 11:48:59

Igår sprang nästan 60.000 personer Göteborgsvarvet i ett strålande väder. Tydligen har det inte regnat under varvet de senaste 31 åren vilket ju är ett smärre mirakel med tanke på att det är Göteborg vi pratar om. Men när jag tänker tillbaka på de Göteborgsvarvsdagar jag har upplevt så har det alltid varit fullt med folk med picknickkorgar, grillar och ölburkar. (Jag gjorde en förmögenhet på pantburksinsamling under ett av varven när jag var 12!).

Även i år blev det alltså en folkfest med mycket publik längs banan som hejade fram sina anhöriga. Särskilt mycket folk blev det självklart runt Marklandsgatan och Botaniska där både start och mål var. Jag hade turen att jobba från 11.06 till 20.21 dvs. jag hann med att köra folk till varvet, under varvet och efter varvet. Dessutom körde jag linje 3 och 13 som båda går till Marklandsgatan.

Jag började på vagnhallen med att plocka ut ett tåg med två pedalvagnar. Tror att detta var andra gången jag plockar ut vagnar från hallen sedan jag började köra. Brukar mest köra in dem. Jag var i hallen en halvtimma förtidigt så jag hade gott om tid att göra säkerhetsgenomgången på båda vagnarna. Skönt att inte stressa. Allt var som det skulle med vagnarna så när jag egentligen skulle börja jobba var det bara att sätta på radion och sjunka ner i förarstolen.

Blog image

Mina vagnar i hallen, redo att ge sig ut på stan.

Från vagnhallen körde jag linje 3 ner till Marklandsgatan där det redan börjat dyka upp en hel del folk som skulle till starten. Överallt sprang folk med nummerlappar runt för att värma upp.

Efter vändning i slingan vid Slottsskogsvallen satte jag av mot Kålltorp. Överallt på stan syntes att något var på gång. Särskilt där löparna skulle fram. Där fanns avspärningskoner och folk med reflexvästar som höll sig redo att spärra av när det var dags.

På väg från Kålltorp började det bli trångt på vagnen redan innan jag kom ner till Centralen. Vid varje hållplats kom det ombord ett gäng med nummerlappar som skulle till starten. Jag fick en hel del frågor på en massa olika dialekter om hur man skulle ta sig till startområdet, så det är minsann inte bara göteborgare som springer göteborgsvarvet.

Blog image

I Kålltorp...

Vid Centralstationen blev det väldigt trångt ombord. Vid Brunnsparken blev det jäkligt trångt ombord och när jag så småningom lyckats ta mig ner till Valand var jag bara 5 minuter sen vilket får ses som en liten bragd med tanke på folkmängden. Vid Valand var det också fullt med folk som ville ombord och som på något sätt också lyckades med detta. Fattar inte hur.

Efter Vasaplatsen insåg jag att om folket i vagnen skulle komma fram levande till start utan att förgås av syrebrist och värmeslag innan dess så var jag tvungen att göra något. Alltså informerade jag om att linje 3 visserligen gick till Marklandsgatan men en ganska rejäl omväg via Majorna och att det fanns bättre alternativ i form av linje 1 eller linje X, som trafikerade dagen till ära. Detta fick ungefär en tredjedel att gå av vilket gjorde att de som var kvar fick det lite drägligare ombord.

Jag rullade vidare mot Marklandsgatan, nu nästan 7 minuter sen. Ett tag var jag lite orolig att jag inte skulle hinna ta mig förbi Ostindiegatan innan de spärrade av, jag var sista vagnen som skulle ta den vägen tror jag, men det gick bra.

Från Marklandsgatan fick jag sedan köra tom via Linnégatan och Järntorget till Vagnhallen Majorna där jag skulle vända och sedan fortsätta köra som linje 3 mot Kålltorp. När jag började närma mig vagnhallen insåg jag att jag skulle komma dit nästan 20 minuter innan jag skulle köra därifrån så jag ropade upp TLI för att kolla att jag låg i rätt ordning i förhållande till andra vagnar. Det gjorde jag inte men det var enkelt ordnat.

Vi som vände vid hallen skulle köra in på spår 18, men TLI bad mig köra in på spår 17 istället eftersom en vagn som skulle ligga bakom mig istället låg framför. På baksidan av vagnhallen stod två pers med växelspett som fixade navigeringen åt mig och dessutom såg till att backspegeln fälldes in. Bra! (Växlarna är manuella på hallområdet och portarna in till hallen är så smala att speglarna måste fällas in för att inte gå sönder!)

När jag kom in i skuggan i vagnhallen insåg jag hur varmt det hade blivit inne i vagnen. Jag öppnade alla dörrar och såg till att alla fönster var öppna. Sedan gick jag och fyllde på min vattenflaska och snackade lite med kollegan på spåret bredvid. Vi tyckte båda två att det var lyxigt att få vända inne i hallen. Bästa rastlokalen i hela stan! Svalt och skönt och skugga åt vagnarna också…

När jag rastat klart var det dags att köra den modifierade linje 3 mot Kålltorp. Från vagnhallen gick den som vanligt ner till Hagakyrkan. Därefter fick jag svänga vänster ner mot Grönsakstorget och Domkyrkan. Vid Brunnsparken fick jag svänga vänster igen och sätta kurs mot Wieselgrensplatsen på Hisingen där jag vände runt och körde tillbaka mot stan igen via Nordstan och Centralstationen och därefter som vanligt ut mot Kålltorp.

Vid Grönsakstorget hamnade jag bakom en vagn som hade problem med dörrarna. Tror vi stod där ungefär 5 minuter innan servicebilen dök upp och hade fixat problemet. På de 5 minuterarna tror jag temperaturen i min vagn gick upp 10 grader och stannade där även när jag körde vidare…

Folk som gick på vid Domkyrkan trodde först jag skämtade när jag sade att jag skulle köra till Kålltorp via Hisingen. Men de förstod snart. Tvärs genom Brunnsparken var det en mur med publik som tittade på ett än så länge ganska glest bestånd med löpare. De som ville ta sig från Brunnsparken till Centralstationen fick åka med två extrainsatta Paddanbåtar som körde i skytteltrafik mellan Lejontrappan och Hotellplatsen.

Blog image

De två paddanbåtarna vid Hotellplatsen.

På Götaälvbron var hastigheten sänkt till 30 km/h så det fanns gott om tid att titta på folket som kämpade sig över bron. Det såg ut att vara ännu svettigare än att köra spårvagn så jag var trots allt tacksam över att jag satt där jag satt. Efter en mycket effektiv vändning vid Wieselgrensplatsen och ännu en passage av Götaälvbron i 30 km/h nådde jag äntligen Centralstationen endast 13 minuter efter tidtabellen. Den förseningen höll i sig upp till Kålltorp men där hade jag som tur var 17 min regleringstid så jag hann ta en nypa frisk luft innan det var dags igen i alla fall.

På den här sidan stan var det nästan folktomt nu under varvet så det blev en ganska lugn och skön tripp in till Centralen där jag skulle bli avlöst. Själva avlösningen blev däremot lite mer kaotisk. Både jag som skulle ur vagnen och kollegan som skulle in blev överösta med frågor om hur man skulle ta sig i samtliga väderstreck på bästa sätt. Jag lyckades i alla fall informera kollegan om att vagnen gick bra samtidigt som vi båda gjorde vårt bästa för att folk skulle få svar. Några fick jag hänvisa till någon av Västtrafiks reflexklädda informatörer som stod en bit därifrån i ett hav av frågvissa människor.

När jag väl lyckats ta mig ett par steg från hållplatsen bestämde jag mig för att jag var värd att äta Max-burgare till lunch efter dagens första insats. Alltså knallade jag iväg till Gamla Ullevi där Max huserar. Skönt att gå lite och dra in färskt syre i lungorna också. Med min klimatkompenserade burgare gick jag sedan upp till kollegorna på Götakällare för ett trevligt lunchsnack.

Efter rast var det dags för linje 13 som under avspärrningarna bara gick mellan Centralstationen och Marklandsgatan via Skånegatan och Chalmerstunneln. En ganska kort sträcka men med oerhört mycket folk eftersom löparna nu var på väg hem från målgången.

Jag började ana att det skulle bli en hård eftermiddag när min vagn inte dök upp på Centralen förrän 10 min efter avgångstid. Kollegan sade dessutom att han hade fått LK-fel på väg uppför Chalmerstunneln två varv på raken men att det hade gått bra att slå i den igen. (LK=vagnens huvudsäkring. Slås den av försvinner strömmen till motorerna). Jag satte i alla fall av mot Marklandsgatan och vagnarna var förvånansvärt pigga och väldigt mjuka i bromsen. Skönt.

Jag klarade Chalmerstunneln utan problem men fick däremot LK-fel vid Botaniska. Antar att det var åsynen av 300 pers på hållplatsen åt andra hållet som fick LK:n att lösa ut. Jag kom i alla fall därifrån och kunde vända vid Marklandsgatan med effekten att jag plötsligt bara låg 2 minuter efter tidtabellen. Det ändrades dock när jag kom ner till Botaniska igen.

Där rådde ett ordnat kaos. Var tredje meter längs hållplatskanten stod en reflexklädd västtrafikperson och såg till så att folk inte knuffade ut varandra i spårområdet. När en vagn stod inne på hållplatsen såg de till att ombordstigningen sköttes hyfsat ordnat och hindrade folk från att blockera dörrarna när det helt enkelt inte gick in fler.

Vid spårövergången mellan hållplatserna stod två trafikledare med avspärrningsband och dirigerade gång och spårvagnstrafiken. På andra sidan, mot Slottsskogen, stod nämligen ännu mer folk och köade för att få komma in på hållplatsen.

Jag stod i kö bakom en annan vagn och bevittnade spektaklet. (Tyvärr utan att komma på tanken att ta en bild). Sedan blev det min tur. Rullade in, öppnade dörrarna, hörde någon ropa på utsidan att vagnen gick via Sahlgrenska och Korsvägen till Centralen medan folk stormade in. Jag bestämde mig för att hjälpa till och ropade samma sak i ytterhögtalarna. På trafikledarens tecken fick jag sedan tvångsstänga dörrarna så att jag kunde ta mig därifrån.

Att fylla upp en spårvagn med nysprugna löpare har den effekten att det snabbt blir oerhört varmt och fuktigt ombord. Dessutom sprids doften av dessa människor ganska bra också, en ganska blandad kompott av svett, deo och öl. (Det senare skall enligt en sportkrönikör i dagens GP vara något alldeles särskilt att inmundiga efter ett göteborgsvarv).

Nere vid Korsvägen gick hälften av och det blev lite mer luft ombord. Jag körde 3 varv mellan Centralstationen och Marklandsgatan innan jag på det fjärde fick köra upp till Axel Dahlströms torg som är linje 13:s ordinarie ändhållplats varefter jag körde ner till Linnéplatsen via Centralstationen. Fullt med folk alla varven så förseningen höll sig konstant på 10 till 19 minuter. Toapaus var inte att tänka på och jag insåg att det vart dumt att hälla i sig kaffe på lunchrasten.

Det kändes som en befrielse att äntligen få korsa Brunnsparken med spårvagn igen och att få köra genom det lugna Annedal. Strax innan Linnéplatsen kom en kvinna fram till mig när hon skulle gå av och sade till mig på engelska att det syntes på mig att jag gillade mitt jobb. Ja det gör jag verkligen, även om jag är 15 minuter sen så är det jättekul!, sade jag och pekade på iTid skärmen. Hon tackade för åkturen och jag önskade en trevlig kväll. Hon gjorde mig glad!

Vid Linnéplatsen gjorde jag dagens sista spetsvändning och satte kurs mot Axel Dahlströms torg igen. När jag kom dit stod jag still i hela 45 sekunder innan jag körde in vagnen till hallen och gick hem.

Blog image

Dagens sista vänndning vid Axel Dahlströms torg. (Passade på att veva bort 13 skylten och ersätta den med X:et för att markera att vagnen bara går till vagnhallen...)

Sammanfattningsvis var det en mycket trevlig dag på jobbet och många möten med glada människor. Jag gör gärna om det här nästa år!

NattpassVedermödor

Posted by Ola Sandberg Wed, May 12, 2010 14:00:11

Nu har jag jobbat två nattpass med ungefär en veckas mellanrum. Mitt schema rullar på med 4 arbetsdagar och två lediga tills jag ungefär var femte vecka får tre dagar ledigt följt av tre arbetsdagar och två lediga innan det börjar om igen. Första dagen efter ledigt får jag arbetsveckans senaste tjänst så om denna första dag råkar infinna sig på en fredag eller lördag, då vi kör nattrafik, får jag med största säkerhet en nattjänst den "dagen".

Mitt första nattpass blev lördagen den första maj, dvs. dagen efter valborg. Första arbetspasset, som började strax efter 19, körde jag linje 3. Tyckte det var förvånansvärt lugnt på stan. Sista gången jag vände vid Kålltorp hittade jag en hög popcorn på golvet i mitten av vagnen och två tomma ölburkar där bak. Hade väntat mig lite mer stök. Även ute på linjen var det lugnt. 3:an passerar Valand som jag hört spårvagnsförare sitta och sucka över flera gånger, men till och med där var det lugnt!

På rasten satt jag och lyssnade på några kollegor som tyckte att det hade varit ovanligt lugnt på valborgsnatten. De var nästan lite upprörda över detta. De hade väntat sig att behöva bli förbannade över folks beteende och så hände ingenting! Tyckte det lät rätt så skönt för egen del...

Efter rast körde jag 11:an och även här var det lugnt. Det var mycket folk som reste mellan centralen och upp mot Bergsjön men ändå lugn och skön stämning ombord. Efter Centralen åt andra hållet, dvs. ut mot Långedrag och Saltholmen var det i princip dött. Efter Kungssten hade jag max 2-3 passagerare åt gången. Strax efter 04 rullade jag in på hallgården i Majorna och lämnade över vagnen till hallpersonalen.

Mitt andra nattpass blev i fredags, den 7:e maj. Första passet började strax efter 18 på linje 7. Ganska snart blev den sjuan en etta. Även nu var det relativt lugnt på stan, -mycket folk på vagnen men lugnt. Solen gick ner efter 21 och jag fick se en riktigt fin skymningsvy när jag var på väg ner från Redbergsplatsen mot Svingeln. Sedann blev det mörkt.

Blog image

Min spårvagn uppe vid Östra Sjukhuset...

Jag hade rast timman före midnatt och sedan blev det linje ett igen. Fram och tillbaka mellan Tynnered och Östra Sjukhuset. På natten går ettan en liten extra sväng över Vasaplatsen och Vasa-Viktoriagatan mellan Grönsakstorget och Hagakyrkan så jag satt och spännde mig för att komma ihåg att "köra åt fel håll" vid Grönsakstorget respektive Hagakyrkan, men det gick bra.

Så småningom gick solen upp igen, fåglarna började kvittra och jag var på väg mot Vagnhallen från Tynnered. Jag tror att min vagn var en av de tre sista som kom in till hallen. De första morgonvagnarna hade redan börjat rulla ut. Jag sade godnatt till hallarbetarna som liksom jag varit uppe ett tag och god morgon till inkommande A-förare som skulle hämta ut sina vagnar. Inne på expeditionen kollade jag om det var någon vagn som skulle åt mitt håll snart och det visade sig finnas en sådan på spår 4. Inne i vagnen satt en kollega till som skulle hem och sova.

När jag jobbade som busschaufför körde jag ju tidiga tjänster och kunde börja vid 04 på morgonen. Därför har jag varit lite nervös för hur det skulle fungera att börja köra på kvällar och nätter istället, men det har gått över förväntan. Jag har en tröskel runt 11-01 när jag är riktigt trött, men när jag väl klarat av att hålla mig igång "över tröskeln" går det som en dans sedan. Jag har varit klarvaken båda nätterna och iaktagit min allt tröttare omgivning med viss faschination.

Hittills trivs jag utmärkt som spårvagnsförare!

Första veckan- Igen!Vedermödor

Posted by Ola Sandberg Sun, April 25, 2010 20:22:38

Nu har jag kört spårvagn "på riktigt" i lite mer än en vecka. Mitt första arbetspass blev på linje 5. Jag tog över vagnen i Brunnsparken, riktning mot Torp, och blev önskad "lycka till" av kollegan jag löste av när hon fick höra att det var första dagen. 7 minuter senare krockade jag med ett staket som kom snabbt, mycket snabbt, från vänster!

Krockade är väl ett lite väl starkt ord kanske. "Stötte mot", eller "hälsade på" låter bättre. Det hela inträffade i alla fall vid Berzeliiegatan. Jag hade just startat från hållplatsen och var påväg mot Korsvägen. Jag vinkade till en busschaufför som jag mötte i korsningen efter hållplatsen och samtidigt som jag passerade honom såg jag i ögonvrån att staketet mellan spåren var böjt upptill åt mitt håll. "Klonk" sade det en sekund senare.

Medan jag stod stilla på hållplatsen vid Korsvägen ringde jag upp TLI och berättade vad som hänt. TLI lät inte jätteförvånad och sade att folk var påväg till staketet. Jag körde vidare upp till Torp där jag gick ut för att titta vad som hade hänt vid "klonket".

Blog image
En krossad blinkers...

Det visade sig att första och tredje blinkerslampan på vagnens vänstersida hade försvunnit. Den andra och fjärde satt kvar utan en skråma konstigt nog. Jag ringde upp TLI igen, berättade om skadorna och frågade om jag skulle skriva rapport. De tyckte de att jag kunde hoppa över. Kanske för att det var första dagen!?

När jag kom förbi Berzeliiegatan igen var staketet tillbakabankat, men runt omkring låg minst 4 blinkerslampor utöver mina två. Kändes bra. Över huvudtaget kändes det nästan bra med en liten kollision sådär med en gång första dagen. Det var många nerver som släppte lite!

Under hela min första vecka (och lite till) har det varit spårarbeten på Första Långgatan (mellan Järntorget och Masthuggstorget) vilket inneburit att vagnarna på dagtid fått passera med 15 km/h och på kvällar och helger har fått köra runt via Marklandsgatan.

En kväll när jag skulle köra 11:an sade kollegan jag skulle lösa av att det hade hänt något vid Marklandsgatan men han hade inte riktigt uppfattat vad. Jag ropade upp TLI som meddelade att de hade en urspårning vid Marklandsgatan och att alla vagnar på linje 1, 2, 3, 9, 11 och 13 skulle vända vid Linnéplatsen eftersom Första Långgatan var stängd för trafik. Jag frågade hur det var med vagnar på andra sidan stoppet och om jag kunde hänvisa passagerarna till den ordinarie ersättningsbussen förbi arbetet på Första Långgatan men TLI visste inte riktigt just då hur det var med den saken.

Vid Järntorget fick jag alltså meddela passagerarna att jag skulle vända vid Linnéplatsen på grund av en urspårning vid Marklandsgatan och spårarbetet på Första Långgatan. Jag tipsade om ersättningsbussen upp till Stigbergstorget och sade att det "kanske eventuellt" skulle kunna gå vagnar vidare västerut där uppifrån. För de som ville vidare upp till Marklandsgatan rekommenderade jag buss 80 eller Blå Express. (Ha! Där hade jag nytta av att vara "gammal" busschaufför!).

Passagerarna godtog det hela utan knorr. Ungefär hälften gick bort mot ersättningsbussen upp till Stigbergstorget och hälften satt kvar i vagnen. När jag närmade mig Linnéplatsen hamnade jag i kö bakom flera andra vagnar. Vändslingan vid Linnéplatsen är inte riktigt gjord för att klara av 6 linjer på en gång. Dessutom var nog varje förare tvungen att svara på lite frågot från sina passagerare om hur de skulle kunna ta sig vidare.

Jag kunde vända runt till slut och satte av upp mot Bergsjön istället för Saltholmen. Kom dit 58 minuter före tidtabell! (Personbligt tidighetsrekord redan första veckan!). Under tiden hade de fått undan den urspårade vagnen vid Marklandsgatan så jag ringgde TLI och frågade hur länge jag skulle stå uppe i Bergsjön. Vi kom fram till att jag skulle köra därifrån enligt tidtabellen på stolpen, inte mitt omlopp i vagnen.

Eftersom iTid var programmerad för mitt ordinarie omlopp skyltades vagnen "Långedrag Nattaxa" istället för "Saltholmen via Linnégatangatan" som det ju faktiskt var frågan om. Jag fick skylta manuellt istället och därmed även ropa ut hållplatserna manuellt. Kul.

Den här gången tog jag mig faktiskt ända ut till Saltholmen. Väl där ropade jag upp TLI igen och frågade vart jag skulle ta vägen nu? Jag var rädd att de ville att jag skulle köra till Bergsjön igen eftersom jag egentligen skulle komma till Långedrag om sådär 30 minuter, vända där, köra in till hallen och gå hem. Men jag hade tur. Fick köra till hallen direkt och gå hem tidigare! Det måste vara ovanligt för en spårvagnsförare...

Annars har jag nu hunnit köra alla linjer i trafik utom linje 9 och 104 (en extralinje från Saltholmen in till stan på morgonen). Hitills har jag trivits mycket bra på mitt nya jobb!

Blog image
Här har jag och min M32:a (417) tagit oss till Lana med linje 2. M32 har jag en del att säga om nu när jag kört dem i trafik ett tag, men det får bli ett eget inlägg...

Blog image
En sista bild på M29 850 på linje 10 uppe i Guldheden. Satt och körde linje 10 som avslutning på mina två första arbetsdagar. 10:an är en väldigt kort linje nattetid. Den tar 12-13 minuter att köra en sträcka så man hinner med några varv...

Sjunde veckanVedermödor

Posted by Ola Sandberg Wed, April 14, 2010 09:30:14

Sjunde och sista veckan på utbildningen har vi helt och hållet ägnat åt att köra spårvagn med folk, -på riktigt! Under de så kallade trafikdagarna får vi köra vanliga omlopp istället för den ordinarie föraren som åker med bak hos passagerarna och finns till hands om det skulle vara något.

På morgonen blev jag presenterad för min kollega i vagnhallen varefter jag gjorde hela säkerhetskontrollen, (fick en M31:a). Innan vi rullade ut på stan så gjorde vi upp att om jag kastade mig mot rutan i förardörren i panik och bankade med knytnävarna så skulle han komma fram ganska snabbt och hjälpa till. Om det inte var panik så skulle jag bara klicka lite med innerhögtalarna.

Min första linje på ordinarie omlopp blev linje 10. En ganska kort, rak och lätt linje. Kändes bra. Efter ett varv var det dags att byta omlopp. Gick av 10:an i Brunnsparken och knallade bort till Centralstationen där vi tog hand om en 2:a istället. Nu blev det pedalvagnar och det var första gången jag gick så direkt från en M31:a till en pedalvagn. Förut har det alltid varit en natt mellan så man hunnit ställa om sig. Kom i alla fall iväg med vagnarna mot Brunnsparken.

Efter lunch på Göta Källare med de andra i utbildningsgänget var det dags för linje 6. Nu fick jag en M32:a vilket visade sig vara en utmaning på den linjen. Linje 6 är den längsta spårvagnslinjen i Göteborg och tar 70 minuter att köra från ändhållplats till ändhållplats. För mig tog det 80 minuter, ganska precis…

På en M32:a får passagerarna själva öppna dörrarna. Det enda jag gör är att trycka på en knapp som tillåter öppning av dörrarna. Sedan sitter jag och väntar på att folk skall trycka på dörröppningsknappen varefter jag fortsätter med att sitta och vänta på att dörrarna skall masa sig till öppet läge så att folk kommer av och på. Sedan sitter jag och väntar på att dörrarna skall gå igen vilket de gör sådär 5-7 sekunder efter att någon senast gick igenom dem. Stängs gör de lika försiktigt och eftertänksamt som de går upp. Precis när sista dörren nästan gått igen kommer någon släntrande och trycker upp dörren längst bak varpå jag fortsätter mitt idoga väntande på att den skall gå upp, ta tankepaus och gå igen igen. Sedan, om jag har tur, tänds en liten grön knapp framme hos mig som jag kan låsa dörrarna med så att vi kommer iväg.

Jag kan förvisso trycka på den lilla gröna knappen även när dörrarna är öppna men då börjar det pipa och tjuta om dörrarna så det skall vi undvika att göra. Trodde faktiskt inte att det var dörrarna jag skulle sakna mest från min tid som bussförare! På en buss har man stenkoll på dörrarna. Man kan öppna och stänga alla individuellt och man kan stänga dem utan att låsa dem. På bussarna med dörrautomatik går dörrarna igen snabbt och effektivt någon sekund efter att sista passageraren brutit fotocellstrålen. Helt fantastiskt!

Nåja, de äldre spårvagnarna har något bättre dörrar så jag kommer förhoppningsvis stå ut i alla fall…

Blog image
Min M32:a till höger i vändslingan vid Varmfrontsgatan (Länsmannsgården).

Förutom att jag varit sen på linje 6 i veckan har jag även råkat ut för en del väldigt pedagogiska fel. I torsdags började jag på Rantorget med att ta ut två pedalvagnar på linje 13. På morgonen går 13 bara mellan Centralstationen och Sahlgrenska via Skånegatan så det är en ganska kort linje. Vi skulle köra 2 varv innan vi skulle ta över en 1:a mot Östra Sjukhuset. Första varvet gick fint, men när jag skulle starta från Centralen det andra varvet fick jag plötsligt ett LK-fel på första vagnen, dvs. jag hade ingen ström till motorerna. Jag försökte slå in den men det gick inte och allt annat var som det skulle. Det var bara att ringa TLI som sade åt mig att köra vidare i 30 så skulle servicebilen möta mig längs vägen. Längs vägen visade sig bli i slingan vid Sahlgrenska så jag fick rulla uppför hela Chalmerstunneln och backen upp till Wavrinskys Plats med drivning enbart på andra vagnen. Tunneln gick bra, men att starta från hållplatsen Chalmers, som ligger i motlut och en kurva, gick precis. Hade det varit det minsta halt så hade det inte gått. Så nu vet jag det. Inte ta den vägen med urkopplade motorer!

Vid Sahlgrenska fick servicebilen i alla fall igång vagnen igen efter att ha brutit strömmen i båda vagnarna i 2 minuter. Nu var vi dock så sena att vi missade 1:an vi skulle ha tagit över vid Centralen. Vi hann precis se den köra iväg med reserven från Göta Källare bakom pedalerna.

Istället gick vi upp till Göta Källare där vi fick order att ta över vagnen efter att den varit vid Östra Sjukhuset och vänt istället. I väntan på att vagnen skulle komma tillbaka blev tvungna att sitta och fika 35 minuter men det kan man väl vara värd efter en strapatsrik morgon med LK-fel!?

I fredags körde jag linje 3 med ett pedalvagnståg. Första halvtimman gick bra. Sedan började något krångla. Jag fick ingen klarsignal utan fick öppna och stänga dörrarna flera gånger vid varje hållplats innan de gick i lås så att jag kunde komma iväg.

Kollegan som åkte med fick vid två tillfällen springa bak och rycka i andra vagnens knuffdörrar innan vi kunde komma iväg. Tillslut testade vi med att låsa dem men det hjälpte inte heller. Det fortsatte att krångla. Jag blev allt senare och senare och vid Ullevi Norra, dit jag anlände 9 minuter sent, gick det plötsligt inte längre. Vi blev stående och fick invänta servicebilen. Medan vi väntade försökte vi stänga av och låsa alla dörrarna på släpet men inte ens det hjälpte. Innan servicebilen hann komma kom en trafikledare fram. Hon testade för skoj skull att trycka på stängknappen en gång till, vilket vi hade gjort 20 gånger redan, men nu fungerade det igen!

Vi rullade vidare och ganska snart blev jag uppropad av TLI som talade om att jag skulle vända i Härlanda istället för Kålltorp så att jag skulle komma i fas med tidtabellen igen.

Vagnen fortsatte att krångla även om det gick hyfsat sedan vi öppnat knuffdörrarna och stängt av framdörrarna istället. Vid Vagnhallen Majorna fick vi göra ett vagnbyte (nyttigt att ha provat på det) så både vi och passagerarna fick knalla över till två nya vagnar och fortsätta med dem. Nu gick det bättre och på andra varvet så tog vi oss faktiskt ända till Kålltorp!

Blog image
Med en elva i Saltholmen...

Igår körde jag bara på förmiddagen, linje 8 och 9 med samma vagn, men det blev ändå en händelserik dag. Redan innan vi hunnit lämna Vagnhallen i Majorna gick TLI ut med ett meddelande om att en vagn spårat ut vid Svingeln så att linjerna 1, 3, 6 och 8 fick köra runt via snabbspåret. Den urspårade vagnen stod fortfarande kvar när jag kom ner åt det hållet så iställety för att köra rakt fram mot Ullevi Norra fick jag svänga vänster ner mot Centralen, ta höger in på snabbspåret, sedan höger igen via den så kallade länken mot Olskrokstorget och sedan ordinarie väg igen. Jag missade bara två hållplatser, Ullevi Norra och Svingeln.

Uppe i Angered blev jag en 9:a och slapp därmed att krångla mig förbi Svingeln via länken eftersom 9:an går ute på snabbspåret hela vägen in till stan.

Under mina två varv på linje 9 hann de släppa på och stoppa trafiken två gånger till vid Svingeln. När den urspårade vagnen var borta fungerade allt bra 20 minuter tror jag. Sedan fastnade (!) ett arbetsfordon på spåret och de fick leda om alla linjer igen. När det var ordnat så gick det ytterligare en sådär 20 minuter innan det blev strömavbrott istället. Trafikledaren lät ganska uppgiven i radion när han för tredje gången rabblade hur linje 1, 3, 6 och 8 skulle köra för att komma förbi Svingeln. Under morgonen var det också minst tre andra stopp på ganska trafikerade hållplatser som gjorde att vagnar fick köra omvägar för att komma fram, men jag klarade mig som tur var.

Från försening klarade jag mig däremot inte. Linje 9 passerar alla stora spårarbeten som är i stan just nu. Först tunneln vid Hammarkullen där de håller på att byta spår. Så istället för att rulla på i 60 fick man krypa fram i 15 km/h. Dessutom var det kö in i tunneln så jag fick stå 5 minuter och vänta innan jag ens fick köra in.

Nästa arbete är Första Långgatan där de också håller på att byta spår. 15 km/h igen. Sista arbetet är vid Vagnhallen Majorna och även där håller de på att byta spår, men på en ganska kort sträcka som tur är. 15 Km/h förbi det också och sedan kan man äntligen pusta ut 3-4 minuter i Kungssten innan man kastar sig tillbaka i smeten igen.

Efter denna strapatsrika förmiddag var det bara att ta lunch och sedan vandra bort till Rantorget där vi samlades allihopa och fick berätta om händelser och intryck från trafikdagarna för varandra. Sedan fick vi skriva på våra anställningskontrakt vilket kändes stort. För både mig och Niklas är det våra livs första fasta tjänst vi just påbörjat…

Efter lite fika och några kramar blev vi utslängda i den hårda och brutala verkligheten. Idag börjar jag jobba på riktigt och min första tjänst börjar klockan 15:01 och slutar 00.39. Tjohoo! Här kommer jag!

Blog image
På lunch...

Sjätte veckanVedermödor

Posted by Ola Sandberg Sat, April 10, 2010 15:31:45

Hoppsan, jag ligger lite efter i bloggandet! Sjätte veckan på spårvagnsförarutbildningen började i alla fall med att vi hade vårt sista skriftliga teoriprov av totalt 4 stycken. Detta sista var en liten sammanfattning av de föregående tre med frågor om säkerhet, felavhjälpning och trafikregler bl.a. Provet gick bra, förutom ett litet fel som orsakades av tillfällig sinnesförvirring…

Det där sista provet kom lite i skymundan av nästa dag som var den stora uppkörningsdagen. Jag och Niklas fick tid för uppkörning runt 9 på förmiddagen så vi hann ta en liten tur på stan först. Kändes bra. Efter en lite fika (minns inte mycket av den) gick vi ner till vagnhallen där examinatorerna (chefen för spårvagnsutbildningen och en man från säkerhetsavdelningen) väntade.

Blog image
Två nervösa spårvagnsaspiranter minutrarna innan uppkörningen...

Jag fick börja köra och fick till uppgift att köra linje 1 till vändslingan vid Linnéplatsen där jag skulle lämna över till Niklas. Eftersom det var en vattenläcka vid hållplatsen Ullevi Norra just detta dramatiska dygn så var jag tvungen att köra upp till Härlanda och vända där för att kunna ta mig in till stan via ”länken” och snabbspåret.

Under hela uppkörningen skulle vi låtsas att vi körde i trafik med passagerare och därmed ropa upp hållplatser och även stanna vid dem samt informera om eventuella trafikförändringar. Hela vägen från vagnhallen upp till Härlanda satt jag därför och tänkte; ”Glöm inte att informera om vattenläckan. Glöm inte att informera om vattenläckan. Glöm inte att…”. Givetvis glömde jag det. Kom på det precis efter att jag lämnat hållplatsen Olskrokstorget, sista hållplatsen innan omläggningen.

Medan jag rullade ut från hållplatsen sade jag därför så här i högtalarna: ”På grund av en vattenläcka vid Ullevi Norra kommer den här vagnen att köra direkt härifrån via snabbspåret till Centralstationen. Jag inser att ni som skall till Svingeln och Ullevi Norra gärna hade velat veta detta innan vi lämnade Olskrokstorget men jag kan istället rekommendera en promenad i det vackra vädret eller en liten åktur med den eminenta linje 60.”

Några hundra meter längre fram kom jag på att spårvagnarna faktiskt gick som vanligt åt andra hållet så jag lade till den informationen också. Sedan skramlade jag vidare och hoppades på det bästa.

Själva körningen gick riktigt bra. Vagnen, en M29:a var väldigt lugn och behaglig. Helt omöjlig att få upp över 50 km/h upptäckte jag på snabbspåret. Förutom den lilla vattenläckan kom inget hinder i min väg. Stan var helt tom. Inga gående, inga bilar, inga andra vagnar i vägen heller. Jag gled till och med igenom hela Brunnsparken utan att hamna i konflikt med någon annan trafikant.

Framme vid Linnéplatsen kändes det med andra ord ganska bra och jag började istället oroa mig inför de två muntliga förhören vi skulle utsättas för när vi var tillbaka i vagnhallen. Två farobromsningar och en felparkering senare var vi framme i vagnhallen och förhören kunde börja.

Jag blev förhörd av mannen från säkerhetsavdelningen först. Han tog med mig på en liten, låtsad, färd upp till Angered. På vägen hände det en väldig massa saker som jag fick klara mig igenom. Fick frågor som: Vid tunneln är signalen röd. Vad gör du? Du får grönt och rullar in i tunneln, plötsligt tänds belysningen där inne. Vad gör du då? Nu har du vänt i Angered och är på väg ner mot stan igen, vid infarten till tunneln har någon snott (!) signalen. Vad gör du? Din vagn havererar plötsligt mellan Gamlestadstorget och Centralstationen. Vad gör du? Osv.

Sedan var det dags att svara på teknikfrågor. Fick frågor som kunde låta ungefär så här: Du får ett LK-fel när du kör två M29:or. Får du köra vidare? Du kör en M29:a med en tillkopplad M28, plötsligt börjar LK-lampan lysa vid motorpådrag. Vad betyder det? Får du köra vidare med det felet? Inte det? Vad gör du då? Hur indikerar en M29:a att den har fel på mekaniska bromsen? Vad händer om du trycker ner gaspedalen på en pedalvagn som står på en strömlös sträcka i motlut? Osv.

Vad jag vet svarade jag inte fel på en enda fråga så efter förhören kändes det hela ganska så i hamn. Jag lyckades till och med koppla av under lunchen medan examinatorerna överlade. Efter ett tag dök en av instruktörerna upp med ett litet blått plastkort med en bild på mig och texten ”Behörighetsbevis Spårvagn” på. Så var det fixat!

Dagen efter tog vi en pedalvagn, skyltade upp den med linje 1 och hoppade in mellan två ordinarie omlopp på väg ut mot Tynnered. Min första passagerare klev på vid Ullevi Norra men fick aldrig veta att han var nummer ett…

Det var kul att köra med passagerare även om det var ganska jobbigt de första dagarna. Mycket att tänka på. Köra mjukt, hålla tidtabellen, inte klämma folk i dörrarna, hastighetsbegränsningarna i olika växlar, väjningspliktsregler osv. Men det gick bra.

Det sista vi gjorde denna näst sista vecka var att samlas i matsalen på Rantorget för att få tjänst till första dagen nästa vecka. Då skall vi köra ett ordinarie omlopp istället för en annan förare. Ordinarie föraren åker med och finns till hands om det behövs, men förhoppningsvis klarar vi oss själva!

Blog imageHär har vi just kört en 5:a till Eketrägatan. 5:an går ju normalt till Länsmansgården, längst ut på Hisingens "spårnät", men det var dags att gå hem så vi vände lite tidigare och hänvisade till ordinarie vagn bakom oss...

Femte veckanVedermödor

Posted by Ola Sandberg Sun, March 28, 2010 10:20:13

Femte veckan på utbildningen började med en 8 timmars teoridag. Vi fick besök av och information om biljettkontrollen, ledningscentralen, GS drogpolicy, TLI (tafikledningen), facket, dvs. kommunal, lönekontoret och dessutom spårvagns operativa chef. Man var lite lätt mörbultad i skallen när man tog sig hem efter den dagen.

Som teknikgalen star trek-nörd är det ju alltid spännande att hälsa på hos TLI (har nu varit därinne 3 gånger under min korta karriär hos GS!) som har stora skrivbord med minst 6 datorskärmar vardera som de kan få upp all möjlig information på. Vart vagnar befinner sig, övervakningskameror runt om i stan, tidiga och sena fordon, pollenhalter osv.

Facket har jag varit med i sedan jag var 16 så det var för mig inget nytt, men intressant ändå, särskilt som vårt nuvarande löneavtal inte gäller längre än till på onsdag. Bland kraven som kommunal vill ha med i nya avtalet fanns bl.a. att raster skall vara minst 45 minuter (30 idag), att en enkel fridag skall vara minst 36 timmar och att man skall få vara ledig minst varannan lördag/söndag. Dessutom ville de ha en höjning av lönen med 620:- i månaden. Vi får väl se hur det går.

I onsdags började vi med att titta på två filmer, den första handlade om klätterväxlar. En klätterväxel är helt enkelt en växel som läggs ovanpå ordinarie spår vid ett spårarbete så att vagnen kan klättra över till motsatt spår, dvs. köra i vänstertrafik förbi spårarbetet.
Därefter blev det en film producerad av Oslo Sporveier om hur man tar sig fram i lövhalka med spårvagn. Eller snarare hur man gör för att inte ta sig fram med spårvagn när det är lövhalka.

Efter att vi tittat på filmer gick vi ner i vagnhallen och övade på iordningställande av vagn. När vi hämtar ut en vagn ur hallen skall vi alltid göra ett iordningställande, dvs. en säkerhetsgenomgång. Bl.a. kollar vi att lampor som skall lysa gör det, att högtalare fungerar, att dörrknappar och klämskydd fungerar, att biljettmaskinerna är på bra humör, att vagnen är skyltad, att diverse utrustning finns på plats, att vagnen går att köra med osv. Alla punkter på listan (ca. 35 beroende på vagntyp) skall utföras på 16 minuter.

Jag fick en M32:a att öva på och lyckades på ganska precis 16 minuter kolla allting och då fungerade ändå allt som det skulle. I början kommer jag nog vara i hallen minst 30 minuter innan jag skall köra ut för säkerhets skull. Å andra sidan kommer jag troligtvis mest ägna mig åt att köra in vagnar i hallen…

Även i torsdags fick vi titta på film, ett flertal kortfilmer som tar upp olika konfliktsituationer (och andra märkliga saker) som man kan råka ut för som förare. Filmerna är gjorda av GS Buss och några av deras instruktörer så jag har sett dem en gång förut när jag gick bussutbildningen.

De tar upp ämnen som: Vad gör du med öldrickande hårdrockare med bergsprängare på högsta volym? Vad gör du med kelsugen, klängande farbror som vägrar låta damerna vara i fred? Vad gör du om du upptäcker att någon står och siktar med pistol en meter från ditt huvud? Och så vidare…

Min favoritfilm är nog den med föraren som pratar i mobiltelefon och bläddrar i sin almanacka samtidigt som hon kör och lyckas hamna på Hisingen med en buss skyltad Östra Sjukhuset. Eller den med den svärande bevakaren…

Efter varje film diskuterade vi lite vad vi skulle ha gjort i samma situation.

I torsdags var det en spännande dag. Vi skulle äntligen få våra tjänster. Som väntat blev det en dagkommenderad B-tjänst för min del, kallad M49, där M står för Majorna. Dagkommenderad betyder att jag inte kommer jobba några fasta tider utan kan få jobb mellan ca. 11:00 och 05:00. Exakt hur jag jobbar kommer jag att få veta senast kl. 14:00 dagen innan. B-tjänst betyder alltså sena tjänster, eftermiddag och natt. På buss jobbade jag ju A-tjänster så det skall bli spännande att se hur detta går.

Veckan avslutades med en 8-timmars heldagskörning. Vi kryssade fram och tillbaka genom staden i M32 414 och det gick väl ganska bra tycker jag. Just den här veckan, sista innan uppkörningen, har jag fått gå ut med växelspettet betydligt fler gånger än jag gjort tidigare under utbildningen. Har väl fått för mig att jag vet vad jag sysslar med och slappnat av lite…

I torsdags hade vi tänkt göra en backvändning i slingan i Härlanda men fick avbryta eftersom en vagn dök upp bakom oss från ingenstans. Därför var det med viss spänning som vi satte fart mot Härlanda ännu en gång i fredags. Denna gång kollade vi noga att vi inte skulle hamna före 1:an eller 3:an. Vid Solrosgatan kunde vi konstatera att vi hade både 1:an och 3:an framför oss. Bra. Men vad händer? -Jo, det står en till 1:a i vändslingan som vi skulle backat in i. Vi fick avbryta igen. Köra ett varv runt (Skånegatan, Korsvägen, Torp) och lyckades faktiskt på tredje försöket!

Blog imageBlog imageTvå bilder från slingan i Långedrag. Jag och Niclas fick posera framför vagnen eftersom det behövdes bilder till ett bildspel som skall visas för externa sökande till utbildningen. Vi kommer bli kändisar! :-) (Och förresten, nu kan även de som inte redan jobbar på GS söka till spårvagnsförarutbildningen!) Foto: Herr Instruktör...

Blog image
Herr Instruktör Andreas är än så länge kapten ombord!