En spårvägares vedermödor

En spårvägares vedermödor

Just nu på jobbloggen:

-Skriver jag om hur det är att vara nybakad spårvagnsförare (fd. busschaufför) i den Göteborgska trafiken...

Filmfestivalarbete!

VedermödorPosted by Ola Sandberg Tue, February 09, 2010 17:25:02

Sedan den 28 januari har jag vollontärarbetat på filmfestivalen, dvs Göteborg International Film Festival, även kallad GIFF. Jag har jobbat på distributionsavdelningen, eller hustomteavdelningen som jag kallar den, vilket innebär att man får vara beredd på det mesta.

I grunden är det tänkt att distributionsavdelningen skall ägna sig åt att förflytta saker till och mellan festivalens enheter, dock inte film (den tar filmtransporten hand om) eller filmfolk (gästavdelningen har hand om dem), det som blir över däremot, det tar vi hand om.

I början är det en hel del program som skall ut, filmfestivlens magasin, skyltar, flaggor och fanor med draken på osv. Under invigningen av festivalen var vi på distribution utlånade till gästavdelningen för att köra inbjudna gäster från festivaltältet utanför moderbiografen Draken till Trägårn där invigningsfesten skulle hållas.

Till denna körning fick jag en fin sprillans Volvo V70 med filmfestivalens logotyp på. Mycket trevlig att köra! Totalt var vi 16 volvobilar som körde i skytteltrafik mellan tältet och Trägårn för att frakta över de cirka 300 gästerna. Totalt fick jag köra 7 varv! Alla gästerna var på glatt humör och för varje varv blev de lite gladare. Misstänker att det hade att göra med hur många drinkar de hunnit med i tältet...

På tal om Trägårn så fick jag en vecka senare i uppdrag att åka dit och hämta 6 målade spånskivor som tydligen hade använts vid invigningsfesten och köra dem till festivalens lager. Jag kom dit vid 19-tiden och upptäckte att det var en lång kö med folk som ville komma in. Jag parkerade min fina (hrm) vita skåpbil framför huvudentrén, knallade fram till vakten och frågade efter min kontaktperson som visade sig vara någon form av chef för stället.

Fick höra att skivorna stod till höger om scenen, dvs åt trädgårdssidan och att det vore bra om jag skyndade mig lite eftersom de strax skulle börja släppa in follk. Tillslut hittade jag skivorna i snön på utsidan på trägårdssidan och fick som tur var hjälp av en vakt att bära in dem till rätt sida huset där jag och skivorna hamnade i Trägårns VIP-rum.

Längre än till VIP-rummet kom vi inte eftersom kön med folk som ville in stod i vägen utanför. Personalen ville inte att jag skulle passera dem med mina fula skivor om jag förstod det hela rätt. De ville inte heller att ljuset skulle vara tänt i rummet eftersom folk kunde se in då. Tydligen såg de tillräckligt bra in ändå för att se att någon var i VIP-rummet eftersom någon brände av en blixt för att se vem jag var. Tyvärr var det ju bara jag och inte någon av artisterna...

Efter att ha suttit i mörkret i VIP-rummet i 35 minuter fick jag nog och talade om att jag inte tänkte sitta här längre utan skulle återkomma dagen efter. Då blev det en jäkla fart och jag fick lov att korsa kön och hjälp ut till bilen. Så där blev man en lärdom rikare om hur man handskas med nattklubbsfolk.

Filfestivalens logotyp!

Vissa dagar kunde vara ganska jäktiga. När jag kom till Draken, där vi hustomtar har vår hemmaskrubb, hade jag oftast ett, kanske två, planerade uppdrag på mitt skift, t.ex. att hämta blommor som skulle delas ut till någon regissör. Sedan brukade det tillkomma en del saker t.ex. att leverera ett värmelement till gästavdelningen på Riverton, köra kvittorullar till Chalmers, program till stadsbiblioteket, ett litet paket till Capitol, hämta en krycka och leverera till halkskadad kollega och sist men inte minst dra igång stora vattendamsugaren på Draken och suga bort allt slaskvatten och grus som de 713 besökarna till varje föreställning brukade släpa med sig in.

Draken är för övrigt göteborgs största och vackraste biosalong med sina 713 platser. Ibland kunde det bli ganska trångt i foajén innan insläppet. Jag fick vid några tillfällen hoppa in och riva biljetter vid utsålda föreställningar. Hann nog med ungefär 200 "Hej", "Hejsan", "Välkomen" och "Tackar" samt ett och annat "Tyvärr, det här är inte rätt biljett, din film går på en annan biograf", vid varje insläpp.

Runt om i Göteborg har det suttit olika sorters filmfestivalfrukt på anonsplaserna på sistone!

Andra dagar var ganska lugna och det blev gott om tid att sitta på Draken och dricka gratis personalkaffe (eller te) och mumsa på sponsor kex från Göteborgs kexfabrik.
På tal om mumsa så var det sjömagasinet som hade hand om matserveringen i festivaltältet i år så jag har ätit mycket god husmanskost hela veckan. Vi volontärarbetare får en liten bunt matkuponger som man kan lösa in på några matställen runt omkring festivalen, bl.a. tältet...

En annan förmån med att jobba åt festivalen är att man får se gratis film i mån av plats. I år hann jag med 4 stycken mot förra årets 3 vilket jag är riktigt nöjd med. Särskillt som det var 4 riktigt bra filmer, nämligen: Soul kitchen, Lebanon, Brothers och Vortex. Särskillt den första och sista var bra. Håll utkik efter dem!