En spårvägares vedermödor

En spårvägares vedermödor

Just nu på jobbloggen:

-Skriver jag om hur det är att vara nybakad spårvagnsförare (fd. busschaufför) i den Göteborgska trafiken...

Sista dagen?

VedermödorPosted by Ola Sandberg Sun, February 21, 2010 09:43:57

I fredags jobbade jag min sista dag som busschaufför på spårvägen... kanske. Har hört mig för om det skulle kunna gå för sig att få behålla timanställningen på buss så att man kan köra någon dag då och då för skoj skull. Det är inte helt omöjligt fick jag veta, men det beror på vad jag får för tjänst på spårvagnssidan och hur det blir med personalläget efter att Veolia och Busslink är klara med sina anställningar inför övertagandet till sommaren. Vi får se hur det blir med det!

Min tillsvidare sista dag som bussförare började på centralstationen 06.43 med att jag tog över buss 639 på linje 173 mot Gårdsten. Under natten hade det snöat några centimeter så det var lite moddigt, till och med på E45:an, men varvet gick fint och tidtabellen höll. I backarna uppe i Gårdsten tog jag det väldigt lugnt, särskillt på nervägen.

Bussen skötte sig exemplariskt, gick mjukt och fint och dörrarna krånglade inte en enda gång, något som den här bussmodellen har ganska stora problem med ibland. (En volvoboggie ihopskruvad i Polen om jag minns rätt...)

När jag kom tillbaka till Centralen igen skyltade bussen om till linje 43 mot Kärra, jag var tre minuter sen in till stan så det var bara att lossa, lasta och ge sig av igen.

Även E6:an var lite moddig, särskillt bussfilen, men det gick bra ändå. Tycker det är skönt att köra när det är lite lagom med snö. Snön dämpar vägbullret och erbjuder en lite tystare och mjukare resa.

Eftersom det var ganska tidigt var det inte så mycket folk som åkte. Många tar ju annars 43:an ut till Bäckebols köpcentrum där både IKEA, Coop och Media Markt m.fl. ligger, men de hade inte öppnat ännu. Dessutom var det ju sportlov så skolungarna i Kärra och Gerrebacka lyste med sin frånvaro de också.

Efter tre lugna varv på 43:an lämnade jag vidare bussen och gick på lunch. Det blev Göta Källare och en god tallrik kött, potatis och pepparsås.

Efter maten prommenerade jag bort till Nils Eriksson Terminalen där jag skulle ta över en 80:a. Det blev buss 163, en gammal volvoboggie som troligtvis går i pension i juni. Även denna buss gick fantastiskt med ovanligt pigg motor, så de två varven på 80:an blev behagliga.

Även ute i Billdal var det snö på vägarna och jag lyckades vid två tillfällen glida lite okontrollerat i olika rondeller trots att jag tog det väldigt lugnt. Men det gick bra och jag tror inte passagerarna märkte det ens. Särskillt andra varvet var halkigt. Hade lite svårt att komma ut från hållplatserna ibland, fick släppa gasen och ta i igen några gånger innan hjulen fick riktigt grepp.


Buss 163 i Snipen bredvid en ganska frusen sandstrand.

Sista bussen denna sista dag blev 737, MAN-gas-buss, ett varv på linje 60. Jag började från Centralen med att köra upp till Masthugget. Här var det också moddigt men 737 visade sig ha ett fantastiskt väggrepp, inte en enda gång märkte jag att hjulen släppte, trots start i brant backe. Bussen gick bra i övrigt också så mitt sista varv blev väldigt trevligt och exakt enligt tidtabell dessutom. Det var värre för bussen framför som jag skymtade vid några tillfällen...

Jag gick av på Centralen 17.56 (okej, en minut sen var jag väl då!) och så vart den perioden i livet slut... kanske!


Buss 737 i lätt snöfall på Redbergsplatsen, strax innan min sista sväng ner till Centralstationen.