En spårvägares vedermödor

En spårvägares vedermödor

Just nu på jobbloggen:

-Skriver jag om hur det är att vara nybakad spårvagnsförare (fd. busschaufför) i den Göteborgska trafiken...

Andra veckan

VedermödorPosted by Ola Sandberg Sun, March 07, 2010 18:35:03

Andra veckan på utbildningen till spårvagnsförare började redan i söndags. Då var det dags för utbildningens första heldag med bara övningskörning (i vanliga fall har vi 4 timmar teori och 4 timmar körning per dag). Anledningen till att vi kör även på söndagar är att vagntillgången, som på vardagar är milt sagt ansträngd, är betydligt bättre på helger.

Till denna första åttatimmarskörning fick vi för första gången stifta bekantskap med en M31:a, det vill säga en 80-talsvagn, tillskillnad från pedalvagnarna från 60-talet som vi fick köra förra veckan. M31:orna känns igen på att de har högt golv i ändarna och en nyare tillbyggnad med lågt golv i mitten. Först var jag lite avundsjuk på de två kollegorna som fick en M32:a (senaste modellen med lågt golv genom hela vagnen) att köra, men det gick snabbt över.

Jämfört med att köra pedalvagn var vagn 347 (som vår M31:a hette) helt otroligt enkel att köra mjukt och fint. M31:orna körs med en joystick. Trycker man fram joysticken lite lätt så börjar vagnen gå lite lätt frammåt. Tar man i mer tar vagnen i mer osv. Du har nog redan gissat hur man bromsar. –Jo, precis, man drar spaken åt andra hållet istället. Det var bara det där sista, att stanna mjukt precis vid hållmärket på hållplatserna, som inte var busenkelt. Vagnen gled gärna en liten aning längre än vad jag hade tänkt mig, men det blev bättre och bättre.

Innan vi fick ge oss ut på stan med vagnen fick vi förståss en liten genomgång av hur den fungerar –och vad som oftast inte fungerar, även om vi skulle återkomma till det senare en annan gång. Mest gick vi igenom förarplatsen som ju skiljer sig en hel del från pedalvagnarnas.

Förarplatsen i en M31:a. Själva joysticken är precis utanför bilden till vänster.
När man kör har man ena handen på joysticken och andra på det lilla handtaget i mitten av bilden. Därifrån når man lätt skenbromsknappen (röd), sandknappen (grön) och utsignalknappen (gul). Växlarna lägger man med de gula pilknapparna (och man svänger höger med högerpilen!) medan man blinkar med de gröna knapparna. Dörrarna sköter man med de lite mindre och färgglada knapparna till höger. Kanske lite väl långt till höger om jag skall klaga på något...

När vi är ute och kör så kör vi inte bara runt på måfå, utan övar samtidigt som vi övar på att manövrera själva vagnen också på att lära oss linjerna och dess hållplatser. Nu när vi fick en lite nyare vagn passade vi därför på att öva oss på de tre Angeredslinjerna, 4, 8 och 9 som normalt sett inte trafikeras med pedalvagnar. Pedalvagnarna får nämligen inte köra fortare än 40 km/h på Angeredsbanan, tillskillnad från M31 och M32 som får köra i 60 km/h.

Att dra upp vagn 347 i 60 km/h var en ren njutning och med ett lätt skorrande brummande från motorerna susade vi upp mot Angered. I Angered blev vi presenterade för diverse växlar och förbigångsspår och hur de används. Eftersom tre linjer vänder i samma slinga i Angered blir det lätt fel i ordningen om någon vagn är några minuter sen. Därför finns spår där man kan köra förbi varandra om det behövs, under förutsättning att vagnen innan väntat in den sena bakom… Har insett att det kommer att bli en hel del snackande med TLI (trafikledningen) som spårvagnsförare!

Eftersom vi hamnade i kö bakom en vagn som stod i slingan och inväntade avgångstid passade jag på att ta upp min mazarinburk som just blivit påfylld men nya hembakade mazariner. Gott, om jag får säga det själv!

Precis efter att vi lämnat hållplatsen Chapmans torg, när vi övningskörde linje 9 mot Kungssten, träffade vi på en galning i högform. Galningen satt bakom ratten i en ny fin Mercedes som var på väg åt samma håll som vi på vägen vid sidan av spåren. Vid trafikljuset efter hållplatsen fick bilen rött samtidigt som kollektivtrafiksignalen visade pil, kör alltså. Istället för att stanna vid rödljuset körde bilen mot rött varpå hon dessutom gjorde en u-sväng och korsade spårvagnsspåren framför vagnen. Vi i vagnen såg tydligt både att hon pratade i mobiltelefon och hade småbarn i baksätet. Jag tror inte att kvinnan bakom ratten vet att hon körde mot rött och jag tror inte heller hon insåg hur nära hon var att få sina barn mosade av en spårvagn. Som spårvagnsförare blir man otroligt frustrerad när sådan här händer. Det gick ju bra den här gången, tack vare att vi upptäckte på långt håll vad som höll på att hända…

Under natten mellan söndagen och måndagen fick jag plötsligt kräksjuka, vilket inte var det minsta njutningsfullt. Alls. Jag fick någon form av expressvariant som var över framåt eftermiddagen men på sjukrådgivningens inrådan så satt jag hemma i karantän till 06:00 på onsdagsmorgonen. Sålunda missade jag två dagars utbildning vilket ju förståss inte var så bra, men jag hade lite tur i alla fall. Teorin under dessa två dagar handlade om taxan och hajen (dvs. biljettpriser och biljettmaskinen), detta är jag ju redan ganska haj på (förlåt, jag var tvungen) så det räcker förhoppningsvis med en liten repetition i vagnen medan vi kör.

De två sista dagarna denna vecka ägnades på teorisidan åt hur man kopplar till och från pedalvagnar och dessutom hade vi vårt första teoriprov. Koppelteorin blev en väldigt praktisk teorilektion som till större delen tillbringades nere i hallen.

Att koppla ihop två vagnar med varandra är samma sak som att krocka lite försiktigt. Man får inte ha för lite fart och inte för mycket. Kör man för långsamt, så att man nästan sitter ihop, kan man bli tvungen att plocka fram växelspettet för att få isär dem så att man kan göra ett nytt försök. Kör man för fort kan det helt enkelt leda till skador på koppel och vagnar… Mitt första försök blev förövrigt i hårdaste laget, det ekade i hela hallen, men sedan gick det bra!

Körningen de två sista dagarna blev återigen med M28:or, de äldsta pedalvagnarna, tur att jag var borta några dagar mellan M31:an och pedalvagnarna så att inte chocken blev så stor :-)