En spårvägares vedermödor

En spårvägares vedermödor

Just nu på jobbloggen:

-Skriver jag om hur det är att vara nybakad spårvagnsförare (fd. busschaufför) i den Göteborgska trafiken...

Sjunde veckan

VedermödorPosted by Ola Sandberg Wed, April 14, 2010 09:30:14

Sjunde och sista veckan på utbildningen har vi helt och hållet ägnat åt att köra spårvagn med folk, -på riktigt! Under de så kallade trafikdagarna får vi köra vanliga omlopp istället för den ordinarie föraren som åker med bak hos passagerarna och finns till hands om det skulle vara något.

På morgonen blev jag presenterad för min kollega i vagnhallen varefter jag gjorde hela säkerhetskontrollen, (fick en M31:a). Innan vi rullade ut på stan så gjorde vi upp att om jag kastade mig mot rutan i förardörren i panik och bankade med knytnävarna så skulle han komma fram ganska snabbt och hjälpa till. Om det inte var panik så skulle jag bara klicka lite med innerhögtalarna.

Min första linje på ordinarie omlopp blev linje 10. En ganska kort, rak och lätt linje. Kändes bra. Efter ett varv var det dags att byta omlopp. Gick av 10:an i Brunnsparken och knallade bort till Centralstationen där vi tog hand om en 2:a istället. Nu blev det pedalvagnar och det var första gången jag gick så direkt från en M31:a till en pedalvagn. Förut har det alltid varit en natt mellan så man hunnit ställa om sig. Kom i alla fall iväg med vagnarna mot Brunnsparken.

Efter lunch på Göta Källare med de andra i utbildningsgänget var det dags för linje 6. Nu fick jag en M32:a vilket visade sig vara en utmaning på den linjen. Linje 6 är den längsta spårvagnslinjen i Göteborg och tar 70 minuter att köra från ändhållplats till ändhållplats. För mig tog det 80 minuter, ganska precis…

På en M32:a får passagerarna själva öppna dörrarna. Det enda jag gör är att trycka på en knapp som tillåter öppning av dörrarna. Sedan sitter jag och väntar på att folk skall trycka på dörröppningsknappen varefter jag fortsätter med att sitta och vänta på att dörrarna skall masa sig till öppet läge så att folk kommer av och på. Sedan sitter jag och väntar på att dörrarna skall gå igen vilket de gör sådär 5-7 sekunder efter att någon senast gick igenom dem. Stängs gör de lika försiktigt och eftertänksamt som de går upp. Precis när sista dörren nästan gått igen kommer någon släntrande och trycker upp dörren längst bak varpå jag fortsätter mitt idoga väntande på att den skall gå upp, ta tankepaus och gå igen igen. Sedan, om jag har tur, tänds en liten grön knapp framme hos mig som jag kan låsa dörrarna med så att vi kommer iväg.

Jag kan förvisso trycka på den lilla gröna knappen även när dörrarna är öppna men då börjar det pipa och tjuta om dörrarna så det skall vi undvika att göra. Trodde faktiskt inte att det var dörrarna jag skulle sakna mest från min tid som bussförare! På en buss har man stenkoll på dörrarna. Man kan öppna och stänga alla individuellt och man kan stänga dem utan att låsa dem. På bussarna med dörrautomatik går dörrarna igen snabbt och effektivt någon sekund efter att sista passageraren brutit fotocellstrålen. Helt fantastiskt!

Nåja, de äldre spårvagnarna har något bättre dörrar så jag kommer förhoppningsvis stå ut i alla fall…


Min M32:a till höger i vändslingan vid Varmfrontsgatan (Länsmannsgården).

Förutom att jag varit sen på linje 6 i veckan har jag även råkat ut för en del väldigt pedagogiska fel. I torsdags började jag på Rantorget med att ta ut två pedalvagnar på linje 13. På morgonen går 13 bara mellan Centralstationen och Sahlgrenska via Skånegatan så det är en ganska kort linje. Vi skulle köra 2 varv innan vi skulle ta över en 1:a mot Östra Sjukhuset. Första varvet gick fint, men när jag skulle starta från Centralen det andra varvet fick jag plötsligt ett LK-fel på första vagnen, dvs. jag hade ingen ström till motorerna. Jag försökte slå in den men det gick inte och allt annat var som det skulle. Det var bara att ringa TLI som sade åt mig att köra vidare i 30 så skulle servicebilen möta mig längs vägen. Längs vägen visade sig bli i slingan vid Sahlgrenska så jag fick rulla uppför hela Chalmerstunneln och backen upp till Wavrinskys Plats med drivning enbart på andra vagnen. Tunneln gick bra, men att starta från hållplatsen Chalmers, som ligger i motlut och en kurva, gick precis. Hade det varit det minsta halt så hade det inte gått. Så nu vet jag det. Inte ta den vägen med urkopplade motorer!

Vid Sahlgrenska fick servicebilen i alla fall igång vagnen igen efter att ha brutit strömmen i båda vagnarna i 2 minuter. Nu var vi dock så sena att vi missade 1:an vi skulle ha tagit över vid Centralen. Vi hann precis se den köra iväg med reserven från Göta Källare bakom pedalerna.

Istället gick vi upp till Göta Källare där vi fick order att ta över vagnen efter att den varit vid Östra Sjukhuset och vänt istället. I väntan på att vagnen skulle komma tillbaka blev tvungna att sitta och fika 35 minuter men det kan man väl vara värd efter en strapatsrik morgon med LK-fel!?

I fredags körde jag linje 3 med ett pedalvagnståg. Första halvtimman gick bra. Sedan började något krångla. Jag fick ingen klarsignal utan fick öppna och stänga dörrarna flera gånger vid varje hållplats innan de gick i lås så att jag kunde komma iväg.

Kollegan som åkte med fick vid två tillfällen springa bak och rycka i andra vagnens knuffdörrar innan vi kunde komma iväg. Tillslut testade vi med att låsa dem men det hjälpte inte heller. Det fortsatte att krångla. Jag blev allt senare och senare och vid Ullevi Norra, dit jag anlände 9 minuter sent, gick det plötsligt inte längre. Vi blev stående och fick invänta servicebilen. Medan vi väntade försökte vi stänga av och låsa alla dörrarna på släpet men inte ens det hjälpte. Innan servicebilen hann komma kom en trafikledare fram. Hon testade för skoj skull att trycka på stängknappen en gång till, vilket vi hade gjort 20 gånger redan, men nu fungerade det igen!

Vi rullade vidare och ganska snart blev jag uppropad av TLI som talade om att jag skulle vända i Härlanda istället för Kålltorp så att jag skulle komma i fas med tidtabellen igen.

Vagnen fortsatte att krångla även om det gick hyfsat sedan vi öppnat knuffdörrarna och stängt av framdörrarna istället. Vid Vagnhallen Majorna fick vi göra ett vagnbyte (nyttigt att ha provat på det) så både vi och passagerarna fick knalla över till två nya vagnar och fortsätta med dem. Nu gick det bättre och på andra varvet så tog vi oss faktiskt ända till Kålltorp!


Med en elva i Saltholmen...

Igår körde jag bara på förmiddagen, linje 8 och 9 med samma vagn, men det blev ändå en händelserik dag. Redan innan vi hunnit lämna Vagnhallen i Majorna gick TLI ut med ett meddelande om att en vagn spårat ut vid Svingeln så att linjerna 1, 3, 6 och 8 fick köra runt via snabbspåret. Den urspårade vagnen stod fortfarande kvar när jag kom ner åt det hållet så iställety för att köra rakt fram mot Ullevi Norra fick jag svänga vänster ner mot Centralen, ta höger in på snabbspåret, sedan höger igen via den så kallade länken mot Olskrokstorget och sedan ordinarie väg igen. Jag missade bara två hållplatser, Ullevi Norra och Svingeln.

Uppe i Angered blev jag en 9:a och slapp därmed att krångla mig förbi Svingeln via länken eftersom 9:an går ute på snabbspåret hela vägen in till stan.

Under mina två varv på linje 9 hann de släppa på och stoppa trafiken två gånger till vid Svingeln. När den urspårade vagnen var borta fungerade allt bra 20 minuter tror jag. Sedan fastnade (!) ett arbetsfordon på spåret och de fick leda om alla linjer igen. När det var ordnat så gick det ytterligare en sådär 20 minuter innan det blev strömavbrott istället. Trafikledaren lät ganska uppgiven i radion när han för tredje gången rabblade hur linje 1, 3, 6 och 8 skulle köra för att komma förbi Svingeln. Under morgonen var det också minst tre andra stopp på ganska trafikerade hållplatser som gjorde att vagnar fick köra omvägar för att komma fram, men jag klarade mig som tur var.

Från försening klarade jag mig däremot inte. Linje 9 passerar alla stora spårarbeten som är i stan just nu. Först tunneln vid Hammarkullen där de håller på att byta spår. Så istället för att rulla på i 60 fick man krypa fram i 15 km/h. Dessutom var det kö in i tunneln så jag fick stå 5 minuter och vänta innan jag ens fick köra in.

Nästa arbete är Första Långgatan där de också håller på att byta spår. 15 km/h igen. Sista arbetet är vid Vagnhallen Majorna och även där håller de på att byta spår, men på en ganska kort sträcka som tur är. 15 Km/h förbi det också och sedan kan man äntligen pusta ut 3-4 minuter i Kungssten innan man kastar sig tillbaka i smeten igen.

Efter denna strapatsrika förmiddag var det bara att ta lunch och sedan vandra bort till Rantorget där vi samlades allihopa och fick berätta om händelser och intryck från trafikdagarna för varandra. Sedan fick vi skriva på våra anställningskontrakt vilket kändes stort. För både mig och Niklas är det våra livs första fasta tjänst vi just påbörjat…

Efter lite fika och några kramar blev vi utslängda i den hårda och brutala verkligheten. Idag börjar jag jobba på riktigt och min första tjänst börjar klockan 15:01 och slutar 00.39. Tjohoo! Här kommer jag!


På lunch...