Loggen

Loggen

Om Loggen

Bildtext: Ibland är det hårt att vara marinbiolog. Vågorna går inte i fas med motvinden och de runda stenarna på botten rullar åt fel håll när man halkar på dem!

Hej!
Jag använder den här sidan som en dagbok. Mest för min egen skull så att jag kommer ihåg vad jag sysslade med här och nu när jag om några år förhoppningsvis har något vettigt och inkomstbringande för mig.

Du är givetvis välkommen att läsa även om det nog är intressantast för mig själv. Titta också in på min hemsida, www.olasand.se , om du inte redan varit där!

Midsommar

LoggbokenPosted by Ola Sandberg Sunday, June 21 2009 19:41:09

Midsommarafton har firats i Malmö tillsammans med Katharina, David och Katharinas syster Maren.

Hela den här månaden, och slutet av maj också för den delen, har varit ganska hektisk. Vid varje tillfälle jag haft har jag åkt upp till Lysekil för att göra i ordning huset till sommargästerna som skall hyra det till slutet av augusti.

I slutet av maj började jag med att renovera ett av fönstren i huset. Jag skrapade bort all färg och kittet som inte redan hade ramlat ner av sig själv. Sedan grundmålade jag med vit linoljefärg på in- och utsidan , följt av ett lager kromoxidgrön linoljefärg på utsidan och en högblank vit färg på insidan. När jag ändå höll på så målade jag karmen på insida också... Dessutom målade jag ett av vindsfönstren, som jag började renovera förra året, på insidan; -Det hann jag inte med då!
När renoverandet var ”klart” (skall måla ett lager till på båda sidor i höst), började den STORA städningen. –Från dammsugning av vindstaket till hård skrubbning av köksgolvet. (Golvet blev flera nyanser ljusare).

Samtidigt som jag har varit mycket i Lysekil har jag också börjat jobba heltid på spårvägen igen, vilket jag skall fortsätta med i alla fall till oktober! (Nix, ingen semester!)

Kort sagt har jag haft lite för mycket för mig senaste tiden och jag är ganska trött. Därför har jag lovat mig själv att ta det l-i-t-e lugnare från och med juli. Först skall jag bara åka till Söderhamn och hälsa på Olle tillsammans med Stina och Johan och så skall jag försöka hänga på Katharina och David till Grebbestad över en dag för att hälsa på Josefin.
Att hälsa på vänner ser jag dock som avkoppling jämfört med att städa och renovera fönster, även om det kanske är mer vilsamt att ligga hemma på soffan med en god bok och lite musik. Nåja…

Till Malmö fick jag skjuts med David som också försåg mig med matsäck. Perfekt! Mellan Malmö och lund stannade vi och tittade på den nya ”hansa-staden”, Jakriborg, som började byggas på en åker utanför Hjärup 1998.

Det gläder mig att se att det finns arkitekter idag som faktiskt kan rita snygga hus (och stadsdelar!) som inte är gjorda av enbart betong, stål och glas! (Antagligen har de väl fått hota den stackars arkitekten med en plågsam död för att få honom att rita dessa färgglada, utseendemässigt medeltida hus med branta tak och höga fönster som Jakriborg består av! Snyggt och trivsamt har det i alla fall blivit).

Katharina jobbade fortfarande när vi kom fram till Malmö, så jag och David gick en liten promenad i kvarteren där Zlatan bor och tittade på alla lyxvillor, den ena värre än den andra.
Sedan satte vi oss ner med blommorna (som vi plockat på en åker utanför Jakriborg) och gjorde varsin midsommarkrans med ganska mediokert utseende. (I alla fall i mitt fall. Soppåsen fick den ganska snabbt).

Midsommaren firades sedan inomhus med knytkalasmat. Själv gjorde jag en prästostpaj, David hade bakat bröd och kladdkaka, Katharina hade fixat lax och gjort potatissallad. Maren kom med frukt (den största vattenmelon jag sett!), och så hade vi ju jordgubbar förståss (för 50:-/l!). Vi blev mätta kort sagt!

Efter maten fixade vi fram ett ordgissningscharaderspel… Behöver helt klart öva lite på mitt skådespeleri!
Efter en liten kvällspromenad till en park i närheten var det dags att knyta sig, i mitt fall i bäddsoffan.

Jag sov som en stock hela natten och vaknade inte förrän halv sju. Sedan låg jag och läste om Gustav Adolfs härjningar nere på kontinenten medan det var misstänkt tyst inifrån rummet bredvid!

Frukosten avnjöts på balkongen (jag vill också ha en!) och efter att David badat åkte vi ner på stan. Först hyrde vi en trampbåt och satte av i en av Malmös kanaler. Efter 3 minuter började det regna och vi fick ta skydd under en bro tills skuren var över.
Sedan hann vi med 50 minuters båt-trampande innan hällregnet kom tillbaka och vi fick söka skydd under sista bron, bara 15 meter, från bryggan.
Tillslut tog jag och David (under protest från Katharina) sats med pedalerna och satte av mot bryggan. Vi rusade i land och stod sedan och tryckte under ett kiosktak tills regnet äntligen upphörde. Mycket bättre!

Mellan skurarna vandrade vi sedan runt i Malmö, på gator och i Parker. Malmö verkar vara en väldigt grön och fin stad, med många gamla hus bevarade i stadskärnan. Sådant gillar jag. På tal om gillar så åt vi lunch på ett malmöitiskt falafelställe, godaste falafel jag ätit helt klart!

Tillslut blev jag följd till stationen där jag hoppade på X2000 mot Göteborg, -och här sitter jag nu!
Men eftersom jag sitter och bloggar i ett klassiskt pappersblock så kommer det nog ta ett litet tag innan jag får ut den här texten på nätet! (Det beror också på hur förkylningen jag har dragits med de senaste dagarna utvecklar sig…).

…nu är jag i Varberg, snart hemma i eget krypin!!!

  • Comments(0)//logg.olasand.se/#post93

En kommentar!

LoggbokenPosted by Ola Sandberg Monday, May 18 2009 21:06:02

Här kommer en kommentar på ett inlägg som min syster Elin skrev på sin blogg idag, det blev för långt för att posta där...

"Ha, ha, ha!

Själv var jag i Lysekil idag, det var också väldigt spännande.

Jag klev hurtigt upp klockan 06.30 och slevade i mig en portion nyttig havregrynsgröt. Sedan började jag genast renovera vardagsrumsfönstret.

P
lötsligt, när jag stod där och skrapade färg som en halv galning, kom markägarens son farande med fyrhjuling ut ur skogen, rakt genom trädgården förbi fönstret där jag stod. Han hade tydligen tänkt passera genom häcken ut på vägen också, men där stod vår ganska stabila björkstubbe, så han kom inte mycket längre än så. Eller rättare sagt, hans fyrhjuling kom inte längre än så. Själv flög han iväg över häcken och landade med en ganska ljudlig duns på vägen på andra sidan.

S
jälv stod jag fortfarande i vardagsrumsfönstret med en en färgskrapa i handen och såg antagligen ganska rolig ut.
Jag hörde att han började jämra sig bakom häcken så jag skyndade mig ut i skafferiet, och tänka sig vilken tur, ett paket Gevalia med lite kvar i botten!

N
är kaffet var klart och jag hade bärgat killen bort till trädgårdmöblerna fick jag höra den värsta rövarhistorian jag hört på länge som förklaring till varför han kom farande som en tokig genom vegetationen. Han hävdade att han fått syn på en ovanlig humla, han var tydligen hemskt intresserad av humlor, somm han hade jagat genom skogen.

O
ch det vet ju alla att humlor inte kan flyga, så att han ljög förstod jag ju direkt!"

  • Comments(1)//logg.olasand.se/#post92

Ett ljus i mörkret...

LoggbokenPosted by Ola Sandberg Thursday, April 16 2009 20:54:59

Jag gillar tiden. Tänk vad tråkigt det hade varit om inte den funnits! Tack vare att den tickar på så får man perspektiv på saker och ting...

Egentligen är nuet lite som ett flämtande stearinljus i en stor hangar. Närmast lågan ser man ganska klart, även om färgerna kan vara förvrängda, gulaktigt gråa, man vet vart man är och hur det ser ut där. Vänder du ryggen mot ljuset och tittar bakom dig, i skuggorna, kan du se gårdagen och delar av förra veckan, senaste julen och den där hemska gången du gjorde bort dig inför hela klassen i 5:an. Långt bort, bakom ditt första vaga minne, skymtar historien när ljuset flammar upp. Historien är andras minnen som lämnats kvar där på vägen till ljuset.
Vänder du dig om igen och spanar över ljuset, frammåt, så blir det plötsligt svårt att se. Ljuset bländar dig. Du skymtar konturer av möjliga vägskäl. Du tror att det kanske är dags att svänga av och ta en annan väg snart. Eller skall du fortsätta åt samma håll som du kom ifrån? Kanske har vägen rasat runt hörnet eller så leder den direkt till guldkistan...

...apropå inget särskillt så skulle ansökningarna till universitet och högskolor varit inlämnade igår.

Och apropå vad man skall bli när man blir stor:

-Hej igen!
-Nämen hej, jag trodde inte att du ville prata med mig längre.
-Nej, jag fick nog av dig ett bra tag...
-Ja, sådär ett år, tre månader, 15 dagar och...
-Tack! Det räcker. Jag känner redan att jag borde befinna mig någon annan stans.
-Men varför kom du hit igen då, var det något särskillt du ville?
-Va? Ja, jo, just det! Vi pratade ju om Borås sist...
-Jaaa, Borås ja...
-Du skulle ju dit och bli bibliotekarie och "ha roligt" eller vad det var du sade!
-Nja, riktigt så tror jag inte att jag uttryckte mig. Det var väl snarare så att jag...
-Stopp! Nu gör vi så här, igen. Jag frågar du svarar. Okej!(?)
-Ja visst, det var ju just så jag tyckte att vi preci...
-Bra, då börjar vi.
-Öhm, jaha...
-Vad sysslar du med?
-Ja, jag sitter här och pratar med mig själv som vilken bussförare som helst.
-Så du blev busschaufför i alla fall! Det kunde man ju inte tro...
-Hrmpf. Och vad sysslar du med då din...
-JAG skulle ställa frågorna sade vi ju.
-Vi och vi.
-Jag gör ett nytt försök. Svara kortfatat nu!
Ja ja, jag menar ja!
-Bra! Varför är du inte i Borås?
-Jag kom på att det nog inte var så roligt ändå, precis som du sade.
-Självklart är det som jag säger. Så vad är planen nu då?
-Jag tänker nog köra buss ett år till tror jag.
-Och det skulle vara roligt då menar du?!
-Ja, det är faktiskt ganska kul. Man får träffa mycket folk, se stadens olika ansikten, se solen gå upp över takåsarna, höra måsarnas skrin i Torslanda och...
-Men herregud, då låter ju helt hjärntvättad! Du kör ett år till vad händer sedan?
-Ja, då är jag inne på att flytta till Mariestad och plugga Landskapsvård.
-Mariestad!!! Landskapsvård!!! Försöker du ta livet av mig!!??
-Ja, jo, jag menar nej!
-Det är ju en ännu värre håla än Borås. Och landskapsvård. Skall du stå och klippa tånaglarna på gamla skruttiga enbuskar resten av livet. Va? Jag blir galen!
-Nej, det är inte riktigt så det funger... Hallå vart skall du?
-Inte till Mariestad i alla fall!
-Nähä. Vi får väl se...

Över till något annat:

Jag kommer att ha hunnit med en hel del den här månaden när den är slut. Jag har redan varit i Åre och hälsat på Tobias, Johan och Linn. Åkte dit själv med nattåget (så själv man nu kan bli i en fullsatt kupé med 6 bäddar!) och stannade 4 dagar. Hann med 2½ dagar skidåkning, se på lite hopptävlingar, lyssna på fantastiska Triakel live i Åre gamla kyrka, bli klippt och lite annat. Kort sagt var det en riktigt trevlig resa.


Tobias, jag och Johan i backarna i Åre
   

Väl hemkommen från Åre jobbade jag 8 dagar i ett sträck innan det var dags att ta påskledigt.

Mamma, Elin och jag åkte till landet för första gången sedan oktober. Där satte vi genast igång med att renovera fönster, beskära äppelträdet (vi har bara ett sedan det andra blev uppätet av sorkar), plantera blommor, olja in trädgårdsmöbler, bottenmåla båten, äta påskägg, gå långprommenad och så vidare... Det vart riktigt skönt väder hela helgen...

Nu har jag jobbat tre dagar till och skall göra så även i morgon. I över morgon åker jag till Spanien för ännu en påhälsning, hos Katharina den här gången. Skall bli väldigt kul. Har aldrig varit i Spanien och har aldrig flugit utrikes förut!

När jag kommer hem igen har jag hela 9 dagar kvar av april. Antagligen blir det mer jobb, men kanske även ett besök i Grebbestad!? Det är lite svårt att se så långt fram :-)

  • Comments(0)//logg.olasand.se/#post91

Vart på bio igen!

LoggbokenPosted by Ola Sandberg Monday, March 09 2009 00:49:26

Har just kommit hem från en fantastisk biofilm, Slumdog Millionaire, som utspelar sig i Indien och handlar om Jamal, en 18 årig kille uppväxt i slummen, som när filmen börjar, är en fråga från att vinna 20 miljoner rupier (högsta vinsten) i "Vem vill bli miljonär. Precis innan sista frågan avslutas programmet för kvällen och när Jamal kommer ut från studien blir han gripen och anklagas för att ha fuskat. Ingen från slummen kan kunna svaret på alla frågor. På polisstationen går Jamal igenom fråga på fråga och berättar den ena historien efter den andra som bevisar hur han kunde veta svaren...

Den här filmen är helt enkelt fantastisk. Bra manus, bra skådisar (både barn och vuxna), bra musik, en nästan magisk skildring av Indien. Se den!

Själv blev jag bjuden på filmen av Caspar som råkade ha en massa biopresentkort över. Innan filmen lagade vi mat här hos mig. Har haft ett paket närproducerad ekologisk köttfärs i frysen sedan i november som jag äntligen blev av med. Det blev fyra riktigt goda hamburgare med diverse tillbehör...


Caspar med hamburgare på ekologiskt dinkelsurdegsbröd. Ovanpå biffen ligger vitlöksmajonäs, pesto, stekt lök, tomatchilisås, ättiksgurka och ev. skagenmjukost. Sagolikt och mättande som gråsten!

Efter filmen hängde jag med Caspar till bussen innan jag gick hem genom stan. Jag hade hela Kungsgatan för mig själv, kändes ganska häftigt. Riktigt trevligt att slippa trängas som ett slaktfärdigt djur (sorgligt men sant) som man brukar göra när man använder denna gata på dagtid. På tal om tid så är det sent nu...

  • Comments(0)//logg.olasand.se/#post90

Hemma igen!

LoggbokenPosted by Ola Sandberg Friday, January 23 2009 11:31:09

Har hemmkommit från en snabbvisit i Kristianstad, där jag hälsade på Josefin tillsammans med Katharina.

Skönt att komma bort från stan några dagar och trevligt att träffa vänner som man inte träffat på ett tag. Vi hann med att titta lite på stan, gå till biblioteket (Josefin har inget internet), gå på bio (såg Austrailia, bra film, en 4:a), baka chokladmuffins (eller snarare jag bakade medan Josefin klippte och slingade Katharinas hår), äta billig falafeltallrik (bara 30 kronor!!!), umgås helt enkellt. Dessutom fick jag mitt hår uttunnat lite medan saxen ändå var framme. Behövdes verkligen.

Fick frågan av Katharina om jag skulle sitta och njuta hela tågresan hem eftersom jag ju gillar tåg något mer än vad som kan anses normalt och häsosamt. (Själv är hon bussförespråkare). Svarade något i stil med att jag nog inte kommer att njuta mer än vad du gör när du åker buss... Det var fel visade det sig sedan.

Jag njöt faktiskt verkligen av att resa med tåg. Anledningen:
-Förutom att man har mer utrymme att sitta på, så går tåget fortare och mjukare än en buss, men det jag framförallt gillar med att åka tåg är att man slipper vägen! Eftersom jag gillar gamla landskap, gamla byggnader och liknande sitter jag som klistrad vid tågfönstret. Förutom alla små orter man kör igenom utan att stanna ser man rester av gamla stenmurar, lastplatser, små åkerlappar mitt inne i skogen, gamla banvaktsstugor, åkrar och ängar... Bilvägar har ofta dragits om eller dragits över det gamla så att det inte längre finns kvar, medan järnvägen ofta har gått på samma ställe i 100 - 150 år sådär, spåren har kanske bytts men det gamla, historierna, finns kvar bredvid. Därför njuter jag i större grad av en tågresa än en bussresa. (Och ja, jag är busschaufför, det får mig nog att njuta ännu mer av ett tåg när jag får chansen!)


Här är jag hemma hos Josefin, de andra två vill absolut inte synas på bild av någon anledning så de slipper...

Nu skall jag snart ikläda mig mina filmfestivalkläder och gå ner till Draken. Jag volontärjobbar som speditör på årets filmfestival. Det verkar som att det kan bli väldigt kul och väldigt omväxlande. Igår jobbade jag bara några timmar men fick bl.a. hämta instrument och högtalare som skulle till invigningsfesten på Trädgårn, ett annat uppdrag blev att åka till Clas Ohlson och köpa 8 handräknare (som jag antar att biljettrivarna använder för att kolla hur många de släppt in i salongen). Kort sagt är vi inte rena speditörer utan snarare någon sorts hustomtar som får fixa det mesta...

  • Comments(4)//logg.olasand.se/#post88

Rapport från Göteborg...

LoggbokenPosted by Ola Sandberg Monday, December 29 2008 20:49:50

Jösses vad tiden går!

Det känns som att julen kom farande mot mig med en orkans hastighet, loopade precis över huvudet på mig, för att sedan försvinna över kanten (dvs. ur synhåll) för den här gången med samma hastighet som den kom.

Med andra ord: Vad hände egentligen?

Jag minns att jag som vanligt drabbades av min julpanik den 23:e december när jag insåg att fler klappar behövde anskaffas. I år drabbades jag ovanligt sent av julpaniken. I vanliga fall brukar den komma smygande på förmiddagen dan före dan, men i år jobbade jag fram till fyra på eftermiddagen så fram till dess var jag kollugn mitt i det kaos av julhandel som pågick runt mig.

Men så fort jag kom ur bussen var det kört.

Jag kastade mig genast in i den värsta trängseln i närmaste butik jag fick syn på. Det råkade vara någon sorts textil- och designshop så jag tog mig ut igen ganska snabbt. Nästa butik var bättre. En bokhandel! Jag tror att jag irrade runt därinne en halvtimme, -utan att köpa något. Dock fick jag vissa uppslag.
Jag fortsatte min vandring mellan butikerna men upptäckte så småningom att jag bara stod och tittade i kokböcker, eller klämde på specialdesignade bullformar, eller knapprade på gratis pepparkor.

Jag var vrålhungrig!

Samtidigt som jag erkände detta ville jag inte göra något annat förrän jag var klar med julklappsinköpen. Jag stormade tillbaks till den första bokhandeln, fick tag i böckerna jag tittat på första gången, köpte dem och gick hem... Det blev nog inte jätte lyckat är jag rädd. Tror att Mamma redan bytt sina!

På kvällen somnade jag tidigt efter att äntligen fått i mig mat.

Julaftonens morgon började jag med att koka tio portioner riktig risgrynsgröt. Jag hade blivit utsedd till detta ärofyllda uppdrag av resten av familjen eftersom jag ändå, på grund av mitt jobb, alltid vaknar i svinottan. Klockan nio ringde jag resten av familjen för att påminna dem om att jag snart skulle trilla in med massa gröt. De var ju inte direkt vakna precis...

När frukosten väl var intagen rullade dagen på. Klockan tre Kalle Anka. Därefter anlände pappa med färdtjänsten. När alla så var samlade började det på riktigt. Fika (fort annars hinner vi inte öppna klapparna). Julklappsutdelning (fortare annars hinner vi inte äta). Julmiddag (fort annars missar vi Karl Bertil). Karl Bertil (osv).

Någonstanns på kvällen brukar det lugna ner sig. Lyckades gå och lägga mig vid tio.

Juldagen brukar vara lite lugnare, så även i år. Vid halv tre ringde vi på dörren hemma hos farbror Peter med familj. Det fina med att besöka dem i juletid är att de bor väldigt högt. Går man dit brukar man faktiskt kunna motionera bort lite av gårdagens överflödiga matintag, man får till och med en känsla av hunger.

Den där känslan försvinner dock snabbt. Redan efter aptitretaren (framställt hemmagjort julgodis) är det fullt. Sedan lyckades jag få i mig både julkalkon och risallamalta innan det var dags att rulla hemmåt i nedförsbacken...

Annandagen då! För första gången i mitt liv har jag nu jobbat på en juldag. Det var ganska lugnt på stan kan man säga. Hade nästan fem passagerare i bussen samtidigt på första passet. Mitt på dagen, när mellandagsreorna öppnat, började det däremot dyka upp rätt mycket folk. Men då var det dags för mig att gå hem.

Väl hemma var det bara att konstatera att snuvan jag dragits med i veckor slutligen hade bestämt sig för att blomma ut med både halsont och en sagolik trötthet. Låg i sängen i två timmar innan jag orkade gå över till nästa julmiddag, denna gång med släkten på mammas sida...

Trots min alltid uppblommande julstress så tycker jag om julen. Och faktiskt så lyckas jag varje år koppla av med ögonen tindrande framför en öppen brasa, med grandoften i näsan och clementiner och julnötter i munnen. Underbart!

Dagarna efter jul har jag jobbat. Och det är inte konstigt att man blivit förkyld. Sänker jag ljudet på radion i bussen så är det enda man hör bakifrån: Host host, snörvel, Atjjooo! Prosit. Tack! Host. Ursäkta din barnvagn står på min hund! Host host. Håll för munnen när du hostar. O förlåt. Atjjoooooooo! Prosit. och så vidare. Jag har börjat ha radion på en högre nivå än vanligt för att slippa höra.

Förövrigt så känns det som att minst hälften av invånarna i stan är påväg att fly fältet, har aldrig kört så mycket folk med resväskor som nu de senaste dagarna. Men det är klart julen är ju den största resehelgen vi har...

  • Comments(0)//logg.olasand.se/#post87

Star Trek

LoggbokenPosted by Ola Sandberg Tuesday, December 09 2008 09:11:55

Jag gillar Star Trek och har sådan tur att nordens största Star Trek-förening huserar i samma stad som jag själv.

Fyra gånger om året har vi Star Treff. Då stänger vi in oss allihopa på en hyrd biograf och tittar på Star Trek-avsnitt på stor duk, vissa klär ut sig till sin favoritfigur, medan andra (som jag) nöjer sig med att titta på avsnitten och köpa lite lotter.

Till senaste Treffen hade jag och min lika Star Trek intresserade syster (nedan kallad Elin) fått för oss att vi skulle baka Star Trek inspirerade bakverk till föreningens fikaförsäljning.

Alltså rådde kaos i mitt kök kvällen innan Treffen. Elin hade nämligen fått dit några bakintresserade kompisar plus sin kille (som också är med i föreningen) och jag hade fått dit Caspar (fd. medlem). Totalt var vi sex personer i mitt lilla kök varav minst hälften under minst två tredjedelar av kvällen var i vägen för den hälften som växelvis utförde själva bakandet...

Hur som helst, på något konstigt vis lyckades vi faktiskt få fram ett flertal olika sorters bakverk som med lite god vilja såg lite trekkiga ut…

Blog ImagePå tallriken ser vi Klingonbulle, Q-kaka, Spocköra, Voyager kaka och en Borgkub (med en borgsfär på väg in). På bilden saknas mina Odobullar (oerhört lika vanliga bullar, men tänk vad man kan bedra sig...)

  • Comments(0)//logg.olasand.se/#post84

En vecka i mitt liv…

LoggbokenPosted by Ola Sandberg Sunday, October 12 2008 21:26:50

…närmare bestämt vecka 41 2008

Jag försökte ju reda i somras, vecka 31, att beskriva en vanlig vecka i mitt liv. Tyvärr blev det så varmt att tangenterna på min dator mjuknade och inte gick att använda. Nu, tio veckor senare, gör jag ett nytt försök.

Måndag
Vaknade i Grebbestad av att min mobil, mycket bryskt, ringde klockan 07:30. Jag hade själv bett den att väcka mig så jag slängde inte ut den genom fönstret. Däremot stängde jag av den. Kändes bra.

I Grebbestad hälsar jag just nu på min syster som går samma linje som jag själv gjorde för två år sedan. Marinlinjen. När Elin, dvs min syster, kommit upp ur sängen efter visst muttrande (jag är den morgonpigga av oss) gick vi ner till matsalen för att äta frukost. Hälsade på husmor Monica, som bjöd på frukosten och undrade om jag ville titta på ritningarna av hur de tänkt sig att renovera skolans sista orenoverade elevhem västergården. Det ville jag förståss och kunde konstatera att det såg bra ut.

Efter frukosten var vi lediga fram till fikat (det är jobbigt att gå på folkhögskola!). Efter fikat hängde jag med på TEMA-lektionen. Dessa är en sorts samhällslektioner som jag också hade. Vi pratade väldigt mycket om globala frågor som miljö och bistånd. Denna lektion ägnades åt världsbanken och några andra ekonomiska gruperingar.

Sedan var det lunch (blev bjuden på även denna, tack!). Köttbullar med potatis, brun sås och salladsbuffé. Mycket gott som vanligt och bra bas till eftermiddagens marinlektion.

Lars tog med oss till en grund sandstrand strax norr om Grebbestad där vi fick vada runt i vadarstövlar och leta efter djur. Strandkrabbor, eremitkräftor, död skrubbskädda, kantnål, ostron, blåmusslor m.fl. hittades. Djuren togs med till marinhuset för att studeras närmare innan de släpptes ut igen.

Efter lektionen tog vi vägen om Konsum för att handla diverse ingredienser till butterkaka. Denna bakades sedan, den blev mycket god, och avnjöts till disneyfilmen Mulan i Sörgårdens källare.

Tisdag
Vaknade i Grebbestad igen. Konstigare saker har hänt, det var ju ändå här jag gick och lade mig igår. Efter frukosten ”sprang” Elin ner till Marinhuset för att ha lektion, medan jag gick upp till Elins rum för att läsa på inför Västtrafiks förarcertifieringsprov som jag skall ha under tre timmar i morgon. Vid tio var systern tillbaka, lagom till fikat. Efter fikat slängde vi oss in i bilen tillsammans med tre andra marinare. Kursen ställdes söderut mot Nordens Ark, djurparken för utrotningshotade djur.

Jag brukar besöka Nordens Ark minst två gånger om året, men det här var första gången i år. Sedan jag var där senast för runt ett år sedan har det nya våtmarksområdet och amfibiehuset invigts. I, och utanför, amfibiehuset fanns grodor av alla de slag. Dessutom ormar, sköldpaddor och fåglar. Ett bra komplement till parkens mer landbaserade djur. På tal om landdjur så var det nog första gången jag fick se alla parkens kattdjur vid samma besök. Först Europeisk vildkatt, ser ut som en vanlig katt i princip, sedan snöleoparderna (mina favoritdjur) som stod väldigt nära besökarna för en gångs skull. Ibland ser man bara en bit svans som hänger ut över en klippskreva en bra bit bort. Amurleoparderna var verkligen på hugget och lekte gömme med varandra. Honan gömdes sig. Hanen fick leta. Sedan hoppade honan fram från gömstället och höll på att skrämma livet ur hanen. Lodjuren höll sig också framme, alla tre. Ett av dem markerade rivir (kissade) på Jenny genom stängslet precis efter att hon utbrustit ”Åh vad fin du är!”. Tillsist blev det dags för Amur Tigrarna Uri och Sparta. Uri låg på taket till ett av sina hus och tittade ut över sina nya egendomar. (På anda sidan stängslet höll ett nytt tigerhus med pool och annat på att byggas). Sparta låg på taket till sitt hus i buren bredvid och tittade på molnen såg det ut som.

Efter att också ha besökt lantgården med gamla svenska lantraser åt vi på restaurangen vid entrén innan vi styrde tillbaka till Grebbestad.

I Grebbestad stannade jag i ganska exakt sju minuter innan jag satte fart hem mot Göteborg igen. Väl hemma hade jag nästan en halvtimma på mig att städa lite i lägenheten (det behövdes verkligen) innan det började drälla in folk som var sugna på pannkakor. Vi blev hela närvarande grebbestadsgänget + Caspar (dvs. Olle, Katharina, Pål, Jag och så Caspar då som jobbar på kyrkogård). Det blev både trevligt och gott, det var ett tag sedan vi sågs allihop.

Onsdag
Dags för förarcertifieringsprov då. Begav mig till Västtrafiks kontor på Folkungagatan klockan 07:30. Efter att ha lyckats ta sig in i rätt lokaler, inte det lättaste, var det bara att sätta sig framför en dator och börja.

Vad gör du i den här situationen? Vad tycker passagerarna om det? Varför gjorde du så? Vem äger Västtrafik? Vid vilken tid…? Och så vidare… Tre timmar senare var jg hyfsat säker på att jag klarat provet. Har jag det kommer jag att få reda på det inom om tidigast en vecka… Klarar man provet får man en liten bonus, en slipsnål i form av västtrafiks logga, samt sist men inte minst ett certifikat i form av plastkort med bild på mig. Detta kort är det sedan tänkt att man skall ha på sig när man jobbar. Har i stort sett inte sett en enda kollega med detta kort, kan bero på att det hänger i vägen kanske..?

Efter provet gick jag till min optiker för byte av vänster glas som de råkade repa när de servade glasögonen förra veckan. Sedan blev det lång lunch på Göta källare innan jag hoppade på linje 17 och körde den 4 varv.

När jag kom hem vid halv sju var det bara att gå ner i vår kvarterslokal där den lokala hyresgästföreningen som jag är kassör i hade samrådsmöte. Blev sittande där i en timma innan jag bröt för att få i mig lite mat innan det var dags att sova.

Torsdag
Har jobbat hela dagen. Började 06:59 och körde först en kombinerad linje 17 och 16 tur. När jag parkerat ledbussen på Kruthusgatan gick jag ner till Drottningtorget för att ta över en linje 60 mot Masthugget. Tillbaka på Drottningtorget gick jag av bussen för att ta nästa bakom och fortsätta mot Redbergsplatsen. Efter ännu en tur till Masthugget och sedan ett kort varv på linje 62 ovanför Redbergsplatsen var det dags för lunchrast. En ovanlig sådan eftersom jag brukar ha lunchrasten på Drottningtorget. Passade på att testa en kinarestaurang bakom den gamla biografen som jag inte sett förut. Maten smakade gott men man fick så mycket att jag inte orkade äta mer än hälften. Tog en chansning och frös in resterna i personalrummets frys. Har ingen aning om när jag har rast där nästa gång. Men vi får väl se om den är kvar då.

Efter rasten var det dags för ett varv på linje 17, Centralstationen – Centralstationen (så jag fick först åka ner till Centralstationen från Redbergsplatsen med samma buss som jag sedan själv skulle köra vidare).

Tillbaka på centralen igen gick jag tillbaka till Kruthusgatan för att hämta ut en ny ledbuss och köra ytterligare ett varv på linje 17. Den bussen fick jag också äran att köra tillbaka till Kruthusgatan efter sista turen. Gillar när jag kan ta bussen till jobbet för att hämta cykeln!

Cyklade sedan hem för att byta kläder och trampade sedan vidare till Katharina för att se på hur hon inrett i sitt nya studentrum (och för att bli bjuden på mat förståss). Rummet hade blivit riktigt mysigt och omeletten var superbt god.

Fredag
Ännu en jobbdag. Idag började jag vid det trevliga klockslaget 04:57. Fick ta ut en buss på linje 58 och köra ett och ett halvt varv och sedan köra in bussen till Kruthusgatan igen. Det tog nästan fem timmar. Sedan hade jag rast i 43 minuter. Tog mig ner till nyöppnade SubWay på stationen och provade dem. Halv rostbiffmacka blev det, riktigt god.

Efter lunchen hade jag ett 3½ timmars pass på linje 60. Sedan var det dags att gå tillbaka till Kruthusgatan igen, hämta ut en ny buss och köra ett halvt varv på linje 58, Centralstationen – Bergsjön och tillbaka. Fick en buss med krånglande dörrar och blev sen i regnet.

Efter jobbet träffade jag Olle på bussgods, som också ligger på Kruthusgatan. Olle hade skickat en stor flyttkartong till sig själv från Söderhamn. Vi slängde upp den på min paketcykel och började rulla hemåt fortfarande i regn. Hemma bytte jag kläder innan vi gick upp på vinden och hämtade ner några andra kartonger som han haft hos mig i väntan på att få lägenhet. Sedan körde vi hem till Olle med grejorna. Släpade in dom hos honom och pustade sedan ut med lite te och satt och snackade en stund.

På kvällen hann jag umgås lite med mamma också innan det var dags att törna in.

Lördag
Ledig. Sovmorgon. Äntligen! Hann ta det lugnt i två timmar innan det var dags att gå upp på vinden. Denna dag anordnade nämligen min hyresvärd i samarbete med hyresgästföreningen en vindsröjning. Det går i stort sett till så här: Hyresvärden hyr container samt köper korv, bröd och dricka samt ansvarar för grillen. Vi hyresgäster springer upp och ner för trapporna och slänger allt vi kan, både våra egna saker och andras som står i vägen. Nere vid containern står återvinningsgänget som bär in hälften av grejorna i huset igen. Sedan äter vi korv, och eftersom det alltid regnar när vi har vindsröjning gör vi det i porten.

Efter vindsröjningen stack jag och pappa ut på en guidad tur med Färjan 4, en gammal ångdriven pendelfärja som körde varvsarbetare mellan jobbet och stan på den gamla goda tiden. Turen tog 2½ timma och var mycket trevlig. Underbart att höra ljudet från ångmaskinen. Har bestämt mig för att bli ångbåtskapten när jag blir stor!

På kvällen tittade Caspar förbi. Vi har under de senaste veckorna setts regelbundet för att titta på den mycket påkostade tv-serien Rome, som vi har köpt. Egentligen var det meningen att Caspar skulle köpa den, jag lånade bara ut mitt bonuskort för att få poäng. Tyvärr hade jag redan så många poäng att Caspar fick 100 kronors rabatt. Så nu är jag delägare i en tv-serie.

Vi såg idag de två sista avsnitten av första säsongen. Den har hållit stilen genom alla avsnitt faktiskt. Skall bli intressant att se hur det går nästa säsong.

Söndag
Idag hade jag en riktigt slapp förmiddag. Åt chips framför teven till frukost och drog upp rullgardinerna först runt tolv. Konstaterade att det var soligt. Beslöt mig för att idag skall bli dagen då jag inhandlar en ny kamera då den gamla efter lång och trogen tjänst nu är ett minne blott. Efter en stunds letande och telefonerande hittade jag min drömkamera. Tyvärr visade det sig att alla fotobutiker som hade kameran till ett vettigt pris tyvärr också hade stängt på söndagar. Tog ändå en tur tillsammans med Staffan först till Siba på Götaplatsen där kameran fanns men 900 kronor dyrare än någon annan stans. Sedan vidare med cykel och älvsnabben till Expert Eriksberg. Där fanns också kameran, 300 kronor billigare än på Siba men samtidigt betydligt dyrare än på andra ställen. Vi tog båten över till fastlandet igen utan kameraoch åt en bit mat (kebabtallrik) innan Staffan skyndade vidare till ett föreningsmöte och jag tog mig till en lämplig mataffär för att inhandla jäst och oliver.

Väl hemma igen bakade jag fyra limpor olivbröd som jag just har smakat på (mycket gott) samtidigt som jag har skrivit all den här texten för hela veckan. Det blev lite längre än jag hade tänkt mig!

Nu skall jag åka och hämta Tobias med syster på Landvetter och köra hem dem! (Är ledig i morgon också som tur är!)

  • Comments(0)//logg.olasand.se/#post82
« PreviousNext »