Loggen

Loggen

Om Loggen

Bildtext: Ibland är det hårt att vara marinbiolog. Vågorna går inte i fas med motvinden och de runda stenarna på botten rullar åt fel håll när man halkar på dem!

Hej!
Jag använder den här sidan som en dagbok. Mest för min egen skull så att jag kommer ihåg vad jag sysslade med här och nu när jag om några år förhoppningsvis har något vettigt och inkomstbringande för mig.

Du är givetvis välkommen att läsa även om det nog är intressantast för mig själv. Titta också in på min hemsida, www.olasand.se , om du inte redan varit där!

Rapport från Göteborg...

LoggbokenPosted by Ola Sandberg Monday, December 29 2008 20:49:50

Jösses vad tiden går!

Det känns som att julen kom farande mot mig med en orkans hastighet, loopade precis över huvudet på mig, för att sedan försvinna över kanten (dvs. ur synhåll) för den här gången med samma hastighet som den kom.

Med andra ord: Vad hände egentligen?

Jag minns att jag som vanligt drabbades av min julpanik den 23:e december när jag insåg att fler klappar behövde anskaffas. I år drabbades jag ovanligt sent av julpaniken. I vanliga fall brukar den komma smygande på förmiddagen dan före dan, men i år jobbade jag fram till fyra på eftermiddagen så fram till dess var jag kollugn mitt i det kaos av julhandel som pågick runt mig.

Men så fort jag kom ur bussen var det kört.

Jag kastade mig genast in i den värsta trängseln i närmaste butik jag fick syn på. Det råkade vara någon sorts textil- och designshop så jag tog mig ut igen ganska snabbt. Nästa butik var bättre. En bokhandel! Jag tror att jag irrade runt därinne en halvtimme, -utan att köpa något. Dock fick jag vissa uppslag.
Jag fortsatte min vandring mellan butikerna men upptäckte så småningom att jag bara stod och tittade i kokböcker, eller klämde på specialdesignade bullformar, eller knapprade på gratis pepparkor.

Jag var vrålhungrig!

Samtidigt som jag erkände detta ville jag inte göra något annat förrän jag var klar med julklappsinköpen. Jag stormade tillbaks till den första bokhandeln, fick tag i böckerna jag tittat på första gången, köpte dem och gick hem... Det blev nog inte jätte lyckat är jag rädd. Tror att Mamma redan bytt sina!

På kvällen somnade jag tidigt efter att äntligen fått i mig mat.

Julaftonens morgon började jag med att koka tio portioner riktig risgrynsgröt. Jag hade blivit utsedd till detta ärofyllda uppdrag av resten av familjen eftersom jag ändå, på grund av mitt jobb, alltid vaknar i svinottan. Klockan nio ringde jag resten av familjen för att påminna dem om att jag snart skulle trilla in med massa gröt. De var ju inte direkt vakna precis...

När frukosten väl var intagen rullade dagen på. Klockan tre Kalle Anka. Därefter anlände pappa med färdtjänsten. När alla så var samlade började det på riktigt. Fika (fort annars hinner vi inte öppna klapparna). Julklappsutdelning (fortare annars hinner vi inte äta). Julmiddag (fort annars missar vi Karl Bertil). Karl Bertil (osv).

Någonstanns på kvällen brukar det lugna ner sig. Lyckades gå och lägga mig vid tio.

Juldagen brukar vara lite lugnare, så även i år. Vid halv tre ringde vi på dörren hemma hos farbror Peter med familj. Det fina med att besöka dem i juletid är att de bor väldigt högt. Går man dit brukar man faktiskt kunna motionera bort lite av gårdagens överflödiga matintag, man får till och med en känsla av hunger.

Den där känslan försvinner dock snabbt. Redan efter aptitretaren (framställt hemmagjort julgodis) är det fullt. Sedan lyckades jag få i mig både julkalkon och risallamalta innan det var dags att rulla hemmåt i nedförsbacken...

Annandagen då! För första gången i mitt liv har jag nu jobbat på en juldag. Det var ganska lugnt på stan kan man säga. Hade nästan fem passagerare i bussen samtidigt på första passet. Mitt på dagen, när mellandagsreorna öppnat, började det däremot dyka upp rätt mycket folk. Men då var det dags för mig att gå hem.

Väl hemma var det bara att konstatera att snuvan jag dragits med i veckor slutligen hade bestämt sig för att blomma ut med både halsont och en sagolik trötthet. Låg i sängen i två timmar innan jag orkade gå över till nästa julmiddag, denna gång med släkten på mammas sida...

Trots min alltid uppblommande julstress så tycker jag om julen. Och faktiskt så lyckas jag varje år koppla av med ögonen tindrande framför en öppen brasa, med grandoften i näsan och clementiner och julnötter i munnen. Underbart!

Dagarna efter jul har jag jobbat. Och det är inte konstigt att man blivit förkyld. Sänker jag ljudet på radion i bussen så är det enda man hör bakifrån: Host host, snörvel, Atjjooo! Prosit. Tack! Host. Ursäkta din barnvagn står på min hund! Host host. Håll för munnen när du hostar. O förlåt. Atjjoooooooo! Prosit. och så vidare. Jag har börjat ha radion på en högre nivå än vanligt för att slippa höra.

Förövrigt så känns det som att minst hälften av invånarna i stan är påväg att fly fältet, har aldrig kört så mycket folk med resväskor som nu de senaste dagarna. Men det är klart julen är ju den största resehelgen vi har...

  • Comments(0)//logg.olasand.se/#post87